Det räcker med så otroligt lite. En liten vårvind som träffar näsan men likt en maffig Brunello lovar fantastiska upplevelser. Klockan är 19.00, det är mörkt, lite ruggigt och bitvis ganska blött ute, men våren finns där. Stockholms, för tillfället, kanske meste klättrare dundrar in på KC. Han har hämtat ett 40 kilos aggregat i Knivsta som ska ge oss ljus när vi ska klättra. Packar in 4 paddor och bränner iväg. Backar upp mot Houdini på Långholmen, öppnar bagageluckan och drar igång ett väsnandes åbäke, plockar fram en halogenlampa, dukar fram paddorna och börjar torka greppen med brännare. En halv timme senare står vi där, redo att börja klättra. Kjell äter upp Houdini på kvällens första försök, med samma övertygelse som han själv blivit uppäten under tidigare försök. Jag kritar på och gör den också på första presset. Vi undrar om kvällens klättring är över, efter allt förarbete känns det nästan löjligt. Vi som hade sett fram emot att kämpa lite. Antiklimax, på ett bra sätt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar