Graffitti, klotter, konst eller något som inte borde lämnat inomhusgymmet.

Bruno och jag måste tänka samma sak, samtidigt. Påbörjade ett inlägg i morse som inte hann avslutas förrän nu. Ämnet gäller just företeelsen tickmarks. Bild efter bild på hårda sends publiceras och många med denna sorgliga gemensamma nämnare.

Det måhända att många klättrare/klottarare inte bryr sig, eller rättare sagt ser ett estetiskt värde i att hitta ett block med vita ticks. Jag vet flera av mina vänner som tycker så, men till en viss gräns. En del välkritade problem kan (för vissa) liksom utstråla "klättra mig" just tack vare kritan. Likt klottrandet på stadens gator och torg finns det personer som gillar det, anser att det är konst eller menar att det har just ett estetiskt värde. Jag tycker inte ge mig in i diskussionen vad som är konst eller inte, utan här handlar det om hur klättrare beter sig i naturen för att göra miljön mer tillrättalagd - för att kunna klättra svårare.

Måste du göra en halvmeter lång markering för att veta vart greppet du ska till är så:

1. Skaffa glasögon

2. Bli starkare så att du kan göra movet med marginal.

3. Borsta bort ert jävla skit efter er.

4. Stanna inne och tejpa å ticka, måla och gör vad fan du vill.


Är dessa tickmarks en förutsättning för dessa hårda sends så efterlyser jag en ny etik, eller kanske bara lite naturmedvetenhet och hänsyn till andra klättrare och andra som vistas ute i naturen. Ser hellre att det klättras lägre grader utan tickmarks än att man kletar på blocken för att sedan kunna göra patetiska fladderbestigningar.


Over and out!