Att Stockholmsområdet inte är särskilt bortskämt med bra klippor är nog för de flesta ingen hemlighet och jakten på dolda juveler bör ha haft sin kulmen i mitten av 90-talet, då klippjägare likt amerikanska bounty hunters frenetisk sökte efter äventyr, ära och berömmelse.

Att få signera en nytur är få förunnat. Att få signera en nytur med dignitet är för många en dröm. Frågan är om denna dröm kan bli verklighet. Har klippjägarna verkligen studerat sina topografiska kartor omsorgsfullt nog? Har de verkligen hållt sig ajour med den samhälleliga utvecklingen eller kan det vara så att en av Stockholms kanske största klippor ligger orörd inte alltför långt ifrån stan?

Jag har skickat ut mina warriors för att ta reda på saken.