Bergspuritanen

Bergspuritanen ej i naturen går
Växter kan ju dö å det lämnar ju spår

En kil i en spricka, det känns inte bra
Tänk om jag faller
En bergsflisa slås av!

Hur ska jag möjligtvis kunna försvara det
Ett irreversibelt ingrepp
Det kan jag inte leva med

En borrbult naturetiskt är oförsvarbar
Men mobilmaster fastborrade på bergstoppar
Måste jag för all del ha kvar
Hur ska jag annars använda min telefon, som är bärbar?
Över detta behöver jag ej fundera
Godtycklighet är mitt bästa försvar

Krita på händerna, det beviljas ej
Göra det enklare än vad Naturen tillåter, är inte okej

Selar, rep och karbiner är den räddhågsnes bäste vän
En sann bergskarl använder inte ens en friend

Säkringar på en standplats är helt enkelt otänkbart
Med bergskraft å händer jag håller min kamrat
En slinga runt ett träd kan ju visserligen rädda mig
Men ack hör trädet skrika
"Hjälp! Du stryper mig!"

Mossan ymnigt på klippan frodas
Att klättra tar den bort
Stå på de ondas sida? Tror icke det
Jag står på de Godas

Bultar i berget!?
Ni må driva gäck!
Att se oss människor som en del av Naturen
Gud förbjude - det vore skräck

Mitt liv på naturen så mycket sliter
Det finns bara en väg
Så skynda innan modet tryter

Bergen står orörda i ursprungsskick
Våra liv har vi offrat
Men se, det gick!

Längtan till Promised land

Trots att min förra USA-resa präglades av skräckblandad förtjusning så kan jag inte, snart ett år senare, göra annat än att längta tillbaka. En psykolog skulle nog säga att det tar ungefär så lång tid för att romantisera ett trauma, men det spelar ingen roll. Oavsett hur rädd jag bitvis var så känner jag mig nu redo att tackla nya runouts långt över vad min självbevarelsedrift egentligen tillåter. Konstigt egentligen. Trial and error släng dig i väggen.

Efter att ha bläddrat igenom ett fantastiskt nummer av Rock and Ice från 2004, "Ethics issue", så inser jag att det är få saker som lockar så mycket som fenomenalt vackra sprickor. Needles i Kalifornien är ett ställe som har sprickor och formationer av en helt annan värld. Det är också i Needles som en av världens främsta klätterprestationer har genomförts. Förutsatt att prestationen är sann.

Dave MacLeod har ju som ni säkert vet solat Darwin Dixit, 8c i Margalef. En imponerande prestation, 8c måste vara skitjobbigt, men i jämförelse med Michael Reardons on-sight soloklättring av Romantic Warrior (5-12b) 9 replängder, är det som att göra Totalvägra i Nacka Kvarn på topprep. Läs om Romantic Warrior här. Även om Michael Reardons klättring nog tangerar gränsen för vad som kan kallas en onsight så är prestationen av en helt annan dignitet. Att klättra överhängande kalksten med sportiga fysiska moves hyfsat nära marken kan vara svårt men sällan i närheten av de svårigheter man möter på granit i tekniska hörn med smears och annan galenskap.

Peter Bosma som är något av en balanskonstnär och känd för att ha en jävligt bra teknik klättrar här en 5.11b i Yosemite, och det är nog inte ofta Peter får arbeta så mycket med att klura ut moven på en led i de graderna. När man ser det här (och vet av vilken kaliber Peter är) så inser man hur små marginalerna måste vara om man solar en led i den stilen. I Reardons fall var det en siffergrad hårdare, 7 replängder upp.

Tyvärr är filmsnutten på fel ledd...

K-märkning, pitonger och rätt och fel...

Saxat från Bruno:

"Bultkommittén har fått nytt liv och verkar vara aktivare än någonsin. Kul! Vi överaskas dock lite av några av de nya namnen och funderar på om det inte handlar om en subversiv verksamhet som i slutändan ska leda till ett fullständigt övertagande. Bli inte förvånade om namn som Houlding, Macleod och Ekehed inom kort kommer att figurera i bultkommittén."

Fullt medveten om att det är skrivet med glimten i ögat men det berör ändå några viktiga frågor. Hur ska en sån här grupp i en förenings namn sammansättas? Kan/bör vem som helst ha tillträde?

Till skillnad från författarna till SKF's bultpolicy känns sammansättningen faktiskt nästan lite för välbalanserad, på gränsen till PK. Det enda som saknas är en principfast bultmotståndare men varför en sådan skulle göra sig besväret att vara med i BK, och överhuvudtaget klättra i Stockholm kan man fråga sig. Istället för denna bultmotståndare har dialog inletts med flera förstabestigare för att på så vis inte köra över någon. Dialogen med Lundahl/Selin är enligt Robowar är den intressantaste och håller på att gå från ytliga kommentarer till grundläggande principfrågor med ordentligt intentionsdjup. Förhoppningsvis kommer denna dialog publiceras. Det återstår att se.

Med förstabestigarnas godkännande blir BK's arbete mycket lättare. Jag är personligen dock inte övertygad om förstabestigarprincipens helighet eftersom den i princip accepterar vilken godtycklighet som helst. Rent praktiska problem har redan uppstått. Ska vi byta ut pitong mot pitong eller ska en pitong ersättas med en borrbult?

Ska vi i en sådan här fråga överhuvudtaget bry oss om vad förstabestigaren tycker om konsekvenserna blir att leden blir ett rostigt monument över en svunnen tid som dessutom kommer att glömmas bort!? Som Kjell sa... "bara för att alla hade utsvängda jeans på 70-talet måste vi ju inte spara alla jeans idag". Vi kan ju utan problem se tillbaka och konstatera att leder gjordes på ett sätt för 20 år sedan utan att vi måste göra likadant idag.

Jag har faktiskt riktigt svårt för att förstabestigare ser sina leder som konstverk. Egentligen är det ganska skruvat. Vad gör det rätt att en bit berg präglas för alltid av en förstabestigning? Bara för att man är först betyder det ju inte nödvändigtvis att man gör "rätt". Och även om "rätt och fel" inte är helt oprovocerande begrepp att använda i klättring så måste det finns något som är bättre än någon annat och eftersom detta "bättre" är ett relativt begrepp så måste det finnas ett bra/dåligt/rätt/fel att förhålla sig till.

Det finns massor av leder som jag anser är präglade av förstabestigare på ett dåligt sätt och om dessa förstabestigare inte är vid liv eller ens är aktiva i området ser jag inte det nödvändiga i att göra leden på samma sätt som de gjorde. Negerbollar av stål gjordes första gången i en stil som inte görs idag. Förstabestigaren var själv den som retrobultade turen men det verkar allmänt känt att han gjorde den första gången med bitvis usla säkringar å all heder till honom. Det måste ha varit en djärv bestigning. Jag tycker inte att han var mindre djärv för att den idag är bultad, som sig bör. Visserligen säger lednamnet kanske en del som ledens karaktär men jag ser verkligen inte poängen med en djärv tur på borrbult. Markfallspotential från fjärde bulten har ingenting med djärvhet att göra, utan ogenomtänkt dumsnålhet.

Idén om en K-märkning av leder kanske inte är dum. Att vissa leder av särskild kvalitet och karaktär är värda att bevara i ursprungsskick. Tillbaka till jeasen... vissa utsvängda kanske hör hemma på ett museum, men inte mer än så.

Hur en myt blir till "sanning"

Efter att följt debatten på 8a angående motioner från Tunabergs Högfjälls och Klätterklubb, har en hel del förvirring uppstått angående klättring, dess form och delaktighet i Riksidrottsförbundet.

Debatten innehåller många olika ämnen, men detta inlägg kommer främst att handla om Svenska Klätterförbundets del i Riksidrottsförbundet.
Underlaget till den debatt som uppstår gång på gång, är pengar och hur dessa skall fördelas.
Ofta hävdar tränare, föräldrar, tävlingsaktiva och tävlingskommittéledamöter:

”Anledningen att vi får statliga bidrag är att vi har ungdomsverksamhet och tävlingsklättring (www.8a.nu citat Björn Strömberg)”.

Liknande kommentarer angående Klätterförbundets bidrag från RF har under lång tid sagts i olika diskussioner av en mängd människor.

Låt oss se vilka krav som vi har på oss från RF för att få vara ett specialidrottsförbund.
Svenska Klätterförbundet är en av 68 olika specialförbund. Detta innebär att vi är en del av Sveriges största folkrörelse, med ca 3 200 000 enskilda medlemskap i klubbar anslutna till RF i åldern 7-70 år (Källa SCB 2006).

För att antas som idrottsförbund i RF krävs:
RF-stämman säger ja till idrotten i fråga.

Invalet grundas på vissa formella kriterier:
Vid prövning av förbunds medlemskap gäller följande:
1. Förbundet skall bedriva/administrera idrott.
2. Förbundet skall vara en ideell förening.
3. Förbundets verksamhet skall stå i samklang med den av RF-stämman beslutade verksamhetsidén.
4. Förbundet får inte bedriva/administrera idrottslig verksamhet som är nära besläktad med
verksamhet inom till RF redan anslutet SF.
5. Förbundet bör ha minst 50 medlemsföreningar med minst 3 000 medlemmar och finnas
representerat inom minst 10 DF.
(Källa RF:s Stadgar I lydelse efter RF-stämman 2007)

När vi läser igenom stadgarna från RF-stämman 2007 finner vi att det inte någonstans står att bidraget som RF ger oss årligen ställer krav på att vi skall bedriva tävlingsverksamhet. Det närmaste åliggande vi kommer är att ”Specialförbund skall bedriva sin idrottsliga verksamhet i enlighet med den av RF-stämman beslutade verksamhetsidén”.

Varken här i RFs stadgar eller i RFs idéprogram ”Idrotten vill” finns krav på hur vårt bidrag fördelas inom vårt förbund. Det finns däremot tydliga riktlinjer på hur vi skall bedriva vår verksamhet som direkt baserar sig på FNs barnkonvention samt FNs deklaration om mänskliga rättigheter.

RF säger med andra ord att vart enskilt förbund är myndigt att själva fatta sina beslut angående budget, mål samt specifika riktlinjer, då vart förbunds styrelse är framröstat av dess medlemmar genom ombud på årsmötet.

Med ovannämnda i minnet förstår vi också att det vore, ur bidragssynpunkt, helt verkningslöst för tävlingskommittén att bryta sig ur klätterförbundet för att på så sätt skapa ett tävlingsförbund, och därmed få bidraget från RF. Ett tävlingsförbund skulle inte bli medlem i RF enligt punkt 4, RF:s stadgar, då klätterförbundet redan är medlem RF

Klippan som Gud uppenbarligen glömde

När ändå estetiken är på tapeten så kan jag inte låta bli att presentera den kanske fulaste klippan i Sverige. På samma sätt som betong kan vara vackert för en innerstadsunge kan denna klippa säkert tilltala någon. Jag är själv uppvuxen i husen mittemot klippan och har för övrigt ramlat ner för klippan och brutit handen. 

---

Nostalgin lyser med sin frånvaro.