torsdag 21 februari 2008

Majoritetens makt och förstabestigarens veto

Crackoholic tar upp en intressant frågeställning rörande bultning i allmänhet och retrobultning i synnerhet. Frågeställningen har sin grund i vem som avgör retrobultningens omfattning och på vilket sätt beslut ska tas. Frågan har aldrig känts mer aktuell än nu. Det var cirka 20 år sedan som det stora flertalet av Stockholms borrbultar sattes och många av dem är i dag i mycket dåligt skick och många är dåligt placerade. Att byta ut gamla mot nya är inga problem (förutom i de fall där accesskonflikter finns), utan frågan rör snarare om vi ska sätta fler bultar idag än det var när leden först gjordes.

För mig är denna fråga ganska enkel och jag vilar min uppfattning på följande princip. Vi måste skilja på ledernas karaktärer. Det finns sportturer som ursprungligen bultades som sportturer för att minimera risken för farliga fall samt kanske även för att minska den mentala påfrestning, genom att sätta den fysiska dito i fokus. Om en leds karaktär är "sport" så kan jag inte se några som helst problem med att vi idag, 20 år efter förstabestigningen, sätter fler bultar. En sak att reda ut blir snarare vilka är "vi" som ska bestämma ledernas karaktärer? Här kan vi ta förstabestigaren till hjälp, om denne fortfarande lever, annars får vi göra ett välgrundat antagande.

Det finns flera rimliga anledningar till att man tidigare inte satte fullt så många bultar:
Man hade inte alltid tillgång till borrmaskin (och vi som vet hur jävla jobbigt det är att handknacka förstår att man drar ner på antalet borrade hål).

Sportklättringen var inte fullt ut accepterad av klättersamfundet och att borra i klippan sågs av många som otänkbart.

Sportklättringen bar fortfarande till viss del den traditionella klättringen äventyrliga prägel.

Jag ser ingen som helst poäng med att man av princip byter ut en idiotiskt placerad borrbult mot en ny lika idiotiskt placerad, enbart för att följa förstabestigarens fotspår. Är det en sportklätterled, bulta leden som om den var en nytur efter dagens standard (vad det nu än är). Jag skulle tro att det är väldigt få förstabestigare som skulle misstycka om detta. Om de nu gör det så låt det vara deras ansvar att kontakta klubben för att uttrycka detta. Om en klubb har beslutat att man ska ha en bultkommitté som behandlar dessa frågor så bör man lita på deras omdöme, och om man inte gör det så finns det möjlighet att i sann demokratisk ordning att påverka detta inom klubben.

När det kommer till exemplet "Icones" i Skevik så ser jag inga problem med att två bultar har satts på "den lätta delen". Det som är lätt för någon är svårt för någon annan. Varför ska man soloklättra 10 meter upp till en i övrigt välbultad sportled? Bulta en led som om du gjorde det för en person som har ledens grad som sin gräns. De nästföljande två bultarnas existens tycker jag kan rättfärdigas av att ledens övergripande karaktär är sportklättring.
Det som kan diskuteras i exemplet "Icones" är varför JAG egenmäktigt har gjort denna retrobultning. Jag har kritiserats liksom applåderats för detta och jag välkomnar fortfarande diskussion.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Uppskattar att blivit uppgraderad från åsiktsmaskin till warrior!

Apropå frågan om retrobultning så kanske vi ska tillägga det verkliga skälet till varför så många gamla sportturer var mixade eller extremt sparsamt bultade. Frågar vi Rikard Hedman till exempel var det mest en fråga om ekonomi. Hade ekonomin inte varit något problem hade troligtvis leder som Änglamark och Hets i Häggsta försetts med någon bult.

Anonym sa...

Jag tycker ditt tilltag att bulta början på Icones var helt rätt. Jag fick aldrig till några speciellt förtroende-ingivande "tradplaceringar" och som du konstaterar är ju turen i övrigt av "sportkaraktär".

/Babar

Anonym sa...

Oops, glömde påpeka att som jag ser det har Sthlms-föraren förvisso rätt i att de två bultar som tidigare var de första sitter i närheten av "bra lägg", men det förringar inte det faktum att de första tio metrarna tidigare bjöd på, förvisso lätt, men relativt sett dåligt säkrad klättring.

/Babar

waldorf sa...

Tjenis Rubadub

Jeg synes man skal ta i betrakting om leden "betydde noe" da den ble satt opp.

Her i Oslo har vi f.eks Stillheten, som på sin tid ble boltet relativt tynt (og antagelig som en sportsled). Men, fordi Stillheten var en banebrytende rute i sin tid, ville det være helligbrøde å retrobolte den med fler bolter.

Erik.

Anonym sa...

Du har en poäng Erik och jag är beredd att hålla med dig. Om man tar Blocage Violent i Céüse till exempel så är den leden mer intressant för många just för att den har lite längre mellan bultarna. Många 7c/8a-klättrare vill inte ge sig på den för att de är rädda för att falla, trots att den bara är 7b+. För mig tillför det en extra dimension, men jag ser det hellre som en underbart undantag än som regel.
Problemet uppkommer när man försöker generalisera och hitta en vattentät princip att hålla sig till. Jag gillar principer, framförallt som grund till effektivt arbete. Men jag har mer eller mindre blivit övertygad om att man faktiskt får göra bedömningar från led til led. Det är tack och lov inte så många leder där denna problematik uppstår, ytterst få leder har den särskilda karaktär du beskriver.
Med andra ord. Jag håller med dig om att vissa leder har en karaktär som av historisk betydelse är värda att bevara.

Jenny Körlin sa...

Jag tycker att du gjorde helt rätt som smackade upp två bultar till!

För alla som är under 1,75 (vilket faktiskt en hel del är), så var det sjukt läskigt att klippa den gamla förstabulten eftersom jag inte nådde från hyllan. Jag fick alltid gå upp på de tunna listerna 10 m över marken. Kändes sådär. Måste ha känts ännu värre för den som tyckte leden var deras maxgrad...

All heder.