De flesta av oss klättrar nog för vår egen skull, vilket i och för sig inte verkar så konstigt. Det vore snarare konstigt om det inte vore så, men ibland börjar jag undra vad människor har för motiv med sin klättring. En del verkar vara stora mysiga kommunistmaskiner med det gemensammas bästa som ledstjärna. Några strävar efter att skriva historia medan andra strävar efter total personlig upplevelse. De olika målen står inte i motsats till varandra men ibland känns det nästan så.
Ett (1) historiskt avtryck är att utveckla områden och publicera "skapelserna" med förstabestigarens namn. Kampen om utrymme i en förare kan som i Peak District leda till perversa utvecklingar av regelsystem allt för att ge området en längre historia.
Följande resonemang hörde jag för ett gäng år sedan på British Mountain Councils årliga möte i Norra Wales. För att kunna göra utvecklingen en längre livslängd ville några unga klättrare att nyturer endast skulle kunna göras i en strikt superpuristisk stil - onsight. Det betyder alltså att en led först är bestigen när en klättrare har onsightat leden. Inget arbete får ske på leden, inga topprepsförsök, inget hängande, ingenting.
Jag tycker att tanken på sätt och vis har några charmiga poänger och det kommer att leda till att linjer sparas för framtiden. Kul idé, men till vilket syfte och vad är värdet med att lämna saker för framtiden?
Oavsett vilken stil en led görs i idag så kan stilen alltid ändras. Om jag gör en led idag efter 200 topprepsförsök och min kompis onsightar leden så vad fan spelar det för roll? Min kompis är bevisligen starkare än jag men vad har det med historia att göra? Vem klättrar jag för? För mig eller historieböckerna? Så länge inte stilen förstör leden/berget så kan jag inte se några problem i att alla gör på sitt egna sätt. Hur mycket prestige ska man ge någon som är först? I ärlighetens namn skiter jag fullständigt i vem som var först. Det intressanta för mig är vem som gör den bäst, utifrån min egen definition.
Men likförbannat finns det något i förstabestigarkänslan som är eggande. När jag själv varit ute och borstat fram någonting som kan vara bra så blir jag ivrig och glad och ju mer arbete jag lagt ner desto mer "precious" blir leden. Vid första anblick kan jag ha förståelse för de som har stängda projekt (vilket jag själv haft) men vid närmare eftertanke inser jag att denna företeelse är ett självbedrägeri.
Ett stängt projekt är inget annat än ett framtida claim to fame som världen vore bättre utan.
När jag läser mitt namn som förstabestigare i föraren blir jag glad. På sätt och vis är jag stolt. Jag gillar det. Men jag gillar inte att jag gillar det.
------
Såhär i höstens mörker måste jag bara tipsa om världens bästa musikvideo, å några nya viner jag provat och ska prova.
Inlägg
5 kommentarer:
Jag skulle helst se att man slutade skriva förstabestigare i guideböckerna. Kanske istället publicera dem i en separat "anekdoter, bravader & skrävel"-bilaga som förstabestigarna kan mysa med. En led är inte "någons", den är allas.
/peter
Jag tycker iofs att det är kul att läsa om en led i föraren och ganska ofta förtäljer förstabestigarens namn något om stilen på leden, vilket också e kul.
Något jag gillar med förstabestigandet är namngivandet. Har själv en lista på namn som jag skulle vilja döpa leder efter något som betyder något för mig och på så vis blir ju varje led något av ett historisk dokument över mig själv. Tycker det är fantastiskt med leder med perfekta namn.
Det var jag som skrev förra inlägget.
/Robo
"Jag gillar det. Men jag gillar inte att jag gillar det."
Exakt! Känslomässigt tycker jag det är skoj med FA:s. Intellektuellt tycker jag rätt illa om företeelsen.
För mig själv har jag nån sorts kompromiss om att FA-andet är ok och roligt så länge det inte går till överdrifter (som stängda projekt, åtminstone över en längre tidsperiod - exempel: Rosa bandet, Leroy, Bernard Zangerls projekt i MW som vi fick höra talas om.
...Och förstås att Jon har låst hela vitabergen-klippan. Jag har iofs blivit lovad första repetition på alla projekt så om någon gör något där så är det bara att be om ursäkt och lämna tillbaka...)
//Sydde
=D
Skicka en kommentar