It's all about style...

När man gick i plugget kunde man skolka för att klättra och när läraren sa: "Du förstör bara för sig själv" så tänkte man bara "Mmm visst.. skit på dig. Jag ska klättra när jag blir stor."

Ja, den typen av långsiktighet hade man som ung och bra var väl att man inte allena tog alla viktiga beslut som rörde en själv. När man nu som "vuxen" skolkar så är det mer av det slaget att det känns i lönekuvertet, men denna veckosluts skolk kommer att kompenseras genom diverse produkter vi kommer att få som vinst i Arc'teryxbutikens quiz som presenterades på releasekvällen av nya Stockholmsföraren.

Här följer redogörelsen av Jonas Paulssons fantastiska idé som resulterade i en bokstavsjakt som ledde till desperata reverseringar på blöt klippa, off route i dåligt pannlampsljus och en trefaldig joggingtur upp över Träskbergets höjder.

På torsdagkvällen i Kiosken så fick jag och Stefan Lindström följande ledtrådar på ett papper.

Led 1. Enligt Stockholmsföraren gjordes den här leden 1983. Men stämmer det verkligen? Alice Babs slog ju igenom här redan 1940!

Led 2. En del hävdar att hjältarnas tid är över och ska man tro Stockholmsföraren så tog den slut 1982.

Led 3. Av lednamnet att döma kan man tro att det här är en nästan mytiskt svårfångad led. Använd fötterna!

Led 4. Enligt litteraturen är det här ett fiktivt paradis som ligger i en dalgång i Tibet. Det är lätt att ta sig dit från Stockholm, men man måste sträcka sig förbi ett överhäng och klara av en travers innan resan är över.

Led 5. Ett Bowie-album från 80-talet.

Tillsammans med Per Calleberg lyckades vi få till svar som vi då trodde stenhårt på. Två av dem var fel, och tur var väl det. Äventyret blev desto större!

Våra första gissningar var Swing it magistern, No more heroes, Moby Dick, Shangri La och Let's dance. Vi såg en röd tråd. Klippor i Tyresöområdet och eftersom jag känner Jonas så kände jag på mig att quizen skulle handla om klassiker i 6a-registret.

Vår plan var att få Klövberget överstökat eftersom det var det sista stället i Stockholm vi ville klättra i mörker. Vi firade oss ner och där var Shangri La och den första bokstaven "U". Kruxet var lite klurigt tills jag försökte sträcka lite på mig, och sen var det lätt travers förbi rostig pitong och sedan osäkrat avslut upp över kanten. Inte helt trivialt!

Vårt självförtroende växte och vi skyndade vidare till Träskberget för att köra Moby Dick. Den gjordes i all hast och ytterligare en bokstav, "R", rikare gasade vi vidare mot Dyviksudd för att göra No more heroes. Efter de två bokstäverna var vi övertygade om att bokstäverna skulle leda till RUNSA där man skulle lista ut att Vampyren var det självklara valet.

Stefan ledde No more heroes övertygande och vi kände att vi hade möjlighet att avsluta allt samma kväll/natt för att kunna glida in i Kiosken på lördagsmorgonen och casha in. Ytterligare en bokstav, "K" krasade Runsaidén och vi räknade ut att Urkki på Gritstoneberget var den sista och avslutande 6:e leden.

Reglerna var att göra samtliga leder och hederliga som vi är gick vi vidare i begynnande mörker mot Uddeuddberget och Swing it magistern och Let's dance. Fick verkligen tänka efter för att minnas vägen dit och i pannlampsljus kunde vi skymta den stora väggen. Har bara klättrat där en gång tidigare och det var just Swing it så jag mindes ungefär vart leden gick. Som tur var hade vi den nya Stockholmsföraren så det var inga problem att hitta rätt ;D

Stefan onsightade Swing it i totalt mörker och det dämpade skenet från Stefans lampa med fukten i luften och lukten av förmultnade löv gav en perfekt höstkänsla. Kändes som om man var mitt ute i ingenstans. Från toppen tänkte vi att vi skulle fira ner till hyllan på Let's dance för att vara effektiva och göra den snabbt. Vilken jävla skitled. Igenmossad 6-metersspricka som startar från en amazonasbeklädd hylla. Ingen bokstav där inte. Helvete! 45-minuter åt skogen. Det kunde i alla fall inte bli mörkare, men vår plan som vi trodde stenhårt på kanske var fel.

Åka bil tillbaka till Träskberget och likt "Vem vill bli miljonär" ringde vi ett samtal till Stefans bror för att få reda på Bowies samtliga album från 80-talet. Let's Dance trodde vi var det självklara och det andra Scary Monsters kändes inte rätt. Har aldrig hört talas om leden och eftersom de andra lederna är är klassiker så verkade en led med "osäkrad upp till fast bult" helt enkelt inte bra.

Vi scramblade ner i ravinen i mörkret och försökte orientera oss till rätt vägg. Efter ett tag insåg vi vårt misstag. Leden vi trodde var Moby Dick var en led bredvid Scary monsters som inte alls är med i quizen. Bokstaven vi fick hängde egentligen inte på leden vi klättrade utan någon meter till höger, men eftersom vi från början var övertygade om att vi var rätt så tänkte vi inte på det. Kanske hängdes lappen upp där för att Jonas visste att man inte skulle missa den eller för att han fick slut på småkilar att hänga den i. Så nu var klockan sent. Det var blött ute och vi hade gjort 3 leder när vi trott att vi gjort 4, på väg till den femte.

Ok. Scary monsters får vänta till nästa dag men Moby Dick kan vi hur som helst köra. Nu hittade vi rätt och jag började klättra det blöta insteget som via "en svår start på minimala grepp leder upp till en liten rundad hylla."

Glöm det! Gjorde två försök men kände att jag kunde flyga av när som helst. Att det inte går att lägga några säkringar de första 6 metrarna gör inte saken bättre. Det andra försöket höjde min puls ordentligt när jag insåg att jag varken kunde klättra upp eller ner. Att hoppa ner kändes inge bra. Fel ställe att stuka foten på med tanke på hajken över berget till bilen. Stefan övertalade mig att försöka reversera och det slutade med att jag mer eller mindre klättrade ner på Stefan.

Hemgång. För att göra Moby Dick behöver jag dagsljus och torr klippa. Denna kväll kommer inte bjuda på något av dem. Skickade ett mess till Jonas där jag uttryckte min förtvivlan.

Lördag.

Vaknade och var riktigt seg efter allt springande. Kände inte alls för att sticka ut igen. Men efter 1 cappuccino, 1 espresso och 1 espressino så kom suget. Stefan plockade upp mig och vi åkte till Träskberget. Moby Dick is going down!

Jag firade ner och kunde inte skymta bokstaven någonstans. Vadå!? Det måste ju vara Moby Dick som är mytiskt svårfångad och eftersom det är en slabb så måste ju uppmaningen "använd fötterna" stämma. Men det gjorde det inte. Vi är än en gång lurade. Jonas - Robo/Steve, 2 -0.

Fram med föraren och hjärnan. Jag tog fram föraren, Stefan hjärnan. Gammelgäddan måste det ju vara. Mytisk svårfångad, stämmer. En led på Dödskalleberget, stämmer bra eftersom det hittills varit en led per klippa. "Använd fötterna" stämmer bra eftersom ledbeskrivningen på Gammelgädden lyder: "mycket fotarbete".

Då gör vi Scary monsters först eftersom vi klättrat leden bredvid dagen innan. Fin led och någonting nytt för både Stefan och mig.

Vidare till Dödskalleberget för att hämta den femte och sista bokstaven så att vi kan åka till Gritstone och riva av Urkki. Halvvägs upp säger jag förtvivlat "jag kan inte se någon lapp!". Stefan uppmuntrar och tillslut ser jag den i sista bulten.

Mot Gritstone! Nu ska hämtas produkter! Urkki gjordes men på nedfirningen hände det som inte fick hända... jag fastnade med håret i repbromsen!

Stefan och jag hade en plan. En ambition. Gamla leder ska göras på gammalt vis. It's all about style, och stiliga var vi dagen till ära.

Utspökade som average 80-talsklättrade trodde vi att vi skulle få den där känslan, som gör att man liksom bara glider upp för bergets skrevor, motlut, utsprång och fingerfästen. Det var exakt det som hände. I ninjalik stil klättrade vi, med fotplaceringar högre än någonsin - tack tajtsen. Den blonda flumfrisyren däremot, fastnade i munnen, på berget och i mina aliens, för att inte tala om repbromsen. Detta måste vara den enda anledningen till att denna stil dog ut. Risken.

Men hur kommer det sig då att Ludde Hagberg kunde bära denna utstyrsel långt inte på 90-talet? Jo, just fan. Han blev bouldrare!

Tack Jonas för äventyret!

Tack Micke och Classe för nya Stockholmsföraren.

Tack alla ni som orkat läsa ett alldeles för långt inlägg om 6st 6a-leder.

Här följer en liten bildserie från eskapaderna.