Nya tider

De senaste dagarna har varit fantastiska med strålande sol, grillkvällar, kall öl, sena nätter och långa klätterdagar. Det har varit så härligt att jag önskar att livet bara kunde fortsätta att vara så okomplicerat och härligt.

Har börjat hitta min plats i mitt nya område på söder där jag käkar frukost med Johan Larsson på morgonkvisten på Cinnamon, för att sedan sammanstråla på kvällen för stuff i sommarnatten på Strand. Inte så sällan råkas man med Lavan som firar dagens bravader med pizza och öl och berättar om vilket projekt som klarades. Hornstull regerar.

Även om värmen kanske inte ger optimalt stick så är inställningen och flowet optimalt. I torsdags var Petter Restorp på besök och vi drog till Örnberget för ett klassiskt eftermiddagspass. Underarmsufo, Panta Rei, Orup, Utan Smör och Bad boys revs av i bra takt.

På fredagen så hade jag en bra klätterdag med FRAMTIDEN och insåg att han är lika ung som jag var när jag började klättra. Skillnaden är att jag harvade runt i Häggsta och var livrädd på 3+. Här har vi nu en ung förmåga som värmde upp på Underarmsufo för att på dagens andra försök göra Panta Rei. Det slutar inte där... Efter det så gjorde Oscar Ingen överhängande fara och Impuls. Inte så illa för att vara 13 år. Komma hem till läxböckerna med 6c+, 7a, 7a och 7a+ i bagaget.

Själv fick jag mig en bra genomkörare med Underarmsufo, Panta Rei, Utan Smör, Burn, Ingen överhängande fara, Impuls och Rakt på sak. Helt enkelt ett bra pass på Örnberget. Andra dagen i rad.

Kvällen avslutades med korvgrillning i kvällssolen och alldeles för sen hemgång från Marie Laveau där jag råkades med södergangstern Ry Morrison i den svettiga källaren.

Idag så fortsatte klätterfrenesin med ett besök på Talludden där jag och Kjell i grillande sol gjorde Tuvan.

Från början stod leden som 7b+ men nu ryktas det om att grepp lossnat vilket gör att den landar på 7c+. Leden är, längden till trots, en riktigt häftig led med otroligt fina sekvenser. Ett framtida klassiker.

Efter Tuvan hajkade vi ut på udden och firade oss ner till hyllan under Freeze, leden som pryder Stockholmsförarens framsida. För två veckor sedan föll jag på toppen och fick en elak flapper vilket givetvis hände nu igen. Tack och lov var det denna gång inte lika blodigt som förra så jag gjorde ett press till och satte den och Pierre som låg på toppen och tittade ner fick med allt på film. Kommer snart på bloggen och jag kan garantera att ni kommer skratta.

Kjell gick på högvarv och slängde sig som skjuten ur en kanon på sista movet på Freeze... Hur det gick får ni se snart när filmen e färdig.

Det går ju inte att åka in till stan från Talludden utan att stanna till vid Anneberg för att ytterligare massakrera fingarna i värmen. Bra idé. Kjells nemesis Ge kärleken en chans var som vanligt nära att ge upp inför hans enorma bergskraft. Men nej... nästa gång. Kjell is on fire.

I morgon, vila, vilket betyder att kvällen kan sluta precis hur som helst! Det finns risk för att Larsson och "den bloggande persen" Kraufvelin är inblandade, vilket verkligen är att tala om risk.

Jag skulle vilja se den riskmatrisen.