Gammal actionfilm funnen

Kan någon gissa vart

Det goda livet i Österrike

Livets allra viktigaste beståndsdelar är Berg, Kvinnor, Vin och Musik. Tre av dessa fyra bjöds det på i helgen.

Jag och Crell teamade ihop med en av Österrikes före detta bästa klättrare och fick mersmak av Wien.

Helt enkelt en bra middag.

Crell och Robin i finrummet. Wienersymfonikerna spelade Brahms.

På väg till klippan genom en sagolik skog strax söder om Wien.

Crell gör sig redo för en klassisk 7a.

En bouldrare klättrar rep.

Fantastiskt fin klippa i Breitenstein med bland annat den bästa 6b leden jag någonsin gjort. 35 meter svagt överhängade perfekt kalksten med juggar jag inte trodde fanns. Helt jävla makalöst.

På bilden gör sig Crell redo för leden Streetfighter, 7c, vilket är Österrikes motsvarighet till Bussen i nyllet på Anneberg. Försök klura ut varför!

Om man som Wienbesökare vill få full pott när det kommer till livets allra viktigaste beståndsdelar så kan man alltid besöka det inte så hemliga...

Ovisshet blir till erfarenhet

Smyger ut ur hörnet, ut på arêten och sträcker mig efter det läskiga blocket som jag inte riktigt kan slappna av i. Jag lägger två friends och försöker samla mig. Jag är på väg in i det sista kruxet på Rätt lätt på Häller som består av en skaplig runout med brottningsmoves och fullt ös.

Andas upp mig så att jag kan höra mig själv andas. Det blir en sorts trigger och gör att jag lättare kliver in i ett sorts görande och lämnar tänkandet.

Nu är det dags!

Jag börjar slappa mig upp för den överhängande pelaren och tittar ner på det läskiga flaket. Repet får bara inte hamna bakom flaket om jag faller!

Ett move till... och ett till... och ett till. Jag står nu två moves ifrån kanten på den överhängande pelaren men kommer inte riktigt på hur jag gjorde förra gången.

Nu är jag en bra jävla bit över mina säkringar och kan varken stå still, gå ner, eller ge upp.

Jag satsar... och landar på kanten med handen... jag har det!

Neeeeej det har jag inte alls. Jag flyger...

Jag hinner blicka ner för att se om repet lägger sig bakom flaket men hinner inte uppfatta vad som händer. 15 meter längre ner stannar jag i en mjuk sving i höjd med en klättrare som försöker göra kruxet på Klart svår. Allt är ok.

Ovisshet blir till erfarenhet och jag har precis tagit det kanske längsta fallet någonsin på Rätt lätt. Tack Kjell för briljant säkring.

Jag kommer ner med en ond klump i bröstet men samtidigt ett leende på läpparna. Jag föll där jag absolut aldrig ville falla, och det gick bra.

Någon timmer senare är det dags igen och jag är lite skakigare denna gång och lite tröttare men väl upp på det läskiga flaket så triggas specialkrafterna igång. Upp för pelaren, plocka kanten i lugn och ro och nu återstår fyra meter ruskigt exponerad jugfest. WOW! Vilken klättring. Vilken upplevelse. Såhär efteråt är jag glad att jag föll på första presset. Upplevelsen och minnet är helt enkelt mycket större och det var just ett fall som mitt huvud och min kropp behövde.

Obligatoriskt Maxmål på väg till Bohus. White trash 4 life!

Lite lagom nervös inför ledpress.

Oskar Råström i sedvanlig pose med punkis i handen.

Kjell på väg in i slutkruxet på Rätt lätt. Nästa gång sitter den!

Malin Holmberg på väg att ge sig i kast med Rätt lätt. Hon gjorde den rätt lätt.

Malin 4 prez!

Calle Martins mentalt stark på Dynamo 7b på Galgeberget. Satte den på första ledpresset. En perfekt födelsedagspresent kanske!

Stockholm i mitt hjärta!

Talludden

Talludden from Pierre Ropero on Vimeo.

Nya tider

De senaste dagarna har varit fantastiska med strålande sol, grillkvällar, kall öl, sena nätter och långa klätterdagar. Det har varit så härligt att jag önskar att livet bara kunde fortsätta att vara så okomplicerat och härligt.

Har börjat hitta min plats i mitt nya område på söder där jag käkar frukost med Johan Larsson på morgonkvisten på Cinnamon, för att sedan sammanstråla på kvällen för stuff i sommarnatten på Strand. Inte så sällan råkas man med Lavan som firar dagens bravader med pizza och öl och berättar om vilket projekt som klarades. Hornstull regerar.

Även om värmen kanske inte ger optimalt stick så är inställningen och flowet optimalt. I torsdags var Petter Restorp på besök och vi drog till Örnberget för ett klassiskt eftermiddagspass. Underarmsufo, Panta Rei, Orup, Utan Smör och Bad boys revs av i bra takt.

På fredagen så hade jag en bra klätterdag med FRAMTIDEN och insåg att han är lika ung som jag var när jag började klättra. Skillnaden är att jag harvade runt i Häggsta och var livrädd på 3+. Här har vi nu en ung förmåga som värmde upp på Underarmsufo för att på dagens andra försök göra Panta Rei. Det slutar inte där... Efter det så gjorde Oscar Ingen överhängande fara och Impuls. Inte så illa för att vara 13 år. Komma hem till läxböckerna med 6c+, 7a, 7a och 7a+ i bagaget.

Själv fick jag mig en bra genomkörare med Underarmsufo, Panta Rei, Utan Smör, Burn, Ingen överhängande fara, Impuls och Rakt på sak. Helt enkelt ett bra pass på Örnberget. Andra dagen i rad.

Kvällen avslutades med korvgrillning i kvällssolen och alldeles för sen hemgång från Marie Laveau där jag råkades med södergangstern Ry Morrison i den svettiga källaren.

Idag så fortsatte klätterfrenesin med ett besök på Talludden där jag och Kjell i grillande sol gjorde Tuvan.

Från början stod leden som 7b+ men nu ryktas det om att grepp lossnat vilket gör att den landar på 7c+. Leden är, längden till trots, en riktigt häftig led med otroligt fina sekvenser. Ett framtida klassiker.

Efter Tuvan hajkade vi ut på udden och firade oss ner till hyllan under Freeze, leden som pryder Stockholmsförarens framsida. För två veckor sedan föll jag på toppen och fick en elak flapper vilket givetvis hände nu igen. Tack och lov var det denna gång inte lika blodigt som förra så jag gjorde ett press till och satte den och Pierre som låg på toppen och tittade ner fick med allt på film. Kommer snart på bloggen och jag kan garantera att ni kommer skratta.

Kjell gick på högvarv och slängde sig som skjuten ur en kanon på sista movet på Freeze... Hur det gick får ni se snart när filmen e färdig.

Det går ju inte att åka in till stan från Talludden utan att stanna till vid Anneberg för att ytterligare massakrera fingarna i värmen. Bra idé. Kjells nemesis Ge kärleken en chans var som vanligt nära att ge upp inför hans enorma bergskraft. Men nej... nästa gång. Kjell is on fire.

I morgon, vila, vilket betyder att kvällen kan sluta precis hur som helst! Det finns risk för att Larsson och "den bloggande persen" Kraufvelin är inblandade, vilket verkligen är att tala om risk.

Jag skulle vilja se den riskmatrisen.