tisdag 2 december 2008

R, X, V, S eller E?

Bohusläns klätterklubb hade för cirka ett år sedan en diskussion om deras nästa förare, var på graderingssystem kom på tal. Diskussionen finns att läsa här.

I diskussionen presenterade Petter Restorp den amerikanska R, X- idén där R står för runout och X för att man slår (ihjäl?) sig om man faller och så länge man tydligt definierar vad respektive bokstav betyder så tycker jag systemet är sympatiskt.


Att införa den brittiska adjektivgraden är otänkbart och igår försökte Simon Lee dräpa det brittiska graderingssystemet i en mycket läsvärd artikel på UK-climbings hemsida.

"The use of the risk multiplier as part of the E grade entangles itself with style when modifications in style can significantly affect the risk of certain routes. It also takes for granted that there is a generally accepted and acceptable way to draw meaningful equivalent comparisons between difficulty and danger. I think this is highly questionable when risk and perception of risk is so variable and personal. Again, are we comparing apples and pears or rhyme and reason?"

"As much as I would personally like to see the Adjectival/E grade consigned to the dustbin of history I anticipate we will increasingly get a second grade for a route in new guidebooks and general discussion. Probably a French sport grade for longer trad routes and boulder grades for shorter grit type routes that can be 'highballed'. These alternative grades convey information that is more meaningful for newer generations of climbers and visitors from abroad."

Ska bli spännande att se vad traditionalisterna säger om ett graderingssystem som överlevt sig själv.

4 kommentarer:

jwi sa...

Tycker att R, R/X och X är en bra idé. R & X inlånades ursprunglingen från MPAAs klassificering av film. Ibland använder jänkarna också "PG13" för att indikera att en led kan kännas lite spooky utan att vara farlig, t.ex. om den har en lång runout på ett lätt parti. Jag gillar att ha en grad under "R". I en del amerikanska förare kan "R" betyda allt från "en säkring varannan fot" till "komplicerade frakturer i händelse av fall". Det känns vettigt med åtminstonde fyra grupper: "ohyggligt välsäkrad", "spännande", "glest säkrad" och "osäkrad på redpointkruxet". Finns inte en sådan gruvsamhetsgrad där borta i Östersund?

I och för sig är väl nästan alla svenska leder stödbultade ifall de blir riktigt farliga?

Anonym sa...

Jag tror att det räcker med R och X, kanske RX som ett mellansteg. Är man bara tydlig med definitionen så undviks ju missförstånd men det kommer aldrig bli så att man helt och hållet kan ge en led en grad och ett omdöme perfekt överensstämmande med verkligheten och det är ju det som blir intressant att upptäcka i skarpa änden =)

Jag tror stark på idén!

Moa Wall Kubilius sa...

yo
jag tror inte man ska underskatta betydelsen av en bra undertext.
svenska hederliga grader på trad och franskt på sport, med respektive lämplig undertext , tror jag är en bra lösning. och om undertexten sen döljs i metaforer och andra lustigheter ! höjer bara ribban för att man ska anstränga sig lite... / Martin

ps , savage horse nu då da ?

Anonym sa...

Undertexter är trevliga så länge de inte avslöjar för mycket om leden. Jag tycker även att det är kul när man läser ledbeskrivningen och får en förståelse för hur förstabestigaren är/var, men jag tycker att det är ett problem när man döljer allt för mycket i metaforer och annat så att det krävs av den som läser föraren att man i stort sett känner förstabestigaren för att förstå.
Vem är föraren tillför? Kanske allra minst den som känner förstabestigaren...

Låt graden säga sitt, inklusive säkringsmöjligheterna genom R, X om så är fallet, och sväva ut i övrigt med annan kuriosa.

Får se vad som blir härnäst. Har inte ens känt på Savage Horse så det är omöjligt att säga men det finns andra grejer på Häller som lockar oerhört. Kanske finns att läsa om på bloggen i vår :)