När jag pluggade ämnet djuretik på Stockholms Universitet så var det många av mina vänner som trodde jag pluggade juridik, inte djuretik. Skillnaden måste ju påstås vara enorm och djuretik är mycket intressantare på alla sätt eftersom juridiken måste vara mest komplicerade sätt att leta i facit (ingen värdering i detta alls...). Här i detta nu lanserar jag det tredje ämnet: juletik. Den har ingenting med julen att göra alls mer än att det är jul nu. Varsågoda!
Det finns en uppsjö av handlingar vi som klättrare och medmänniskor kan utföra för att bidra till en bättre klättervärld. Vilka handlingar som faktiskt är positivt bidragande är dock något som tål att diskuteras. Den senaste policydokumentet över bultning i Bohuslän väcker frågor som är långt mycket större och intressantare än sakfrågan som gäller hur bultning ska ske i Bohuslän.
Policyn deklarerar tydligt följande:
"Om klättrare idag inte har den kompetens som krävs för att säkra en linje, eller inte vill ta den risk friklättring av en naturligt säkrad linje medför, kan det komma klättrare som söker den utmaningen i morgon. Lämna hellre en linje ren för dem, än att placera bultar idag."
Resonemanget är intressant oavsett om det gäller accesskänsliga områden, sport- eller tradklättring. Frågan jag ställer mig är: Hur mycket och vad kan jag göra för andra, utan att jag stjäl från andra? Vart går egentligen altruismens gräns? När blir den kortsiktiga godheten långsiktigt skadlig för nästa generation?
Låt mig presentera följande tankeexperiment:
X har klättrat i många år och är erfaren och har mycket kompetens. X vet hur man bultar, har tillgång till verktygen som krävs och tar sig tid att iordningställa klippor med ankare och bultar. X bultar potentiella nyturer som hon medvetet inte kommer att klara av att klättra och bultar dessutom turer som är så lätta att hon egentligen inte har något intresse av klättra lederna, men hon antar att de kommer att bli populära för andra klättrare. Samtliga leder är öppna för alla att göra förstabestigningar.
Jag tror att de flesta skulle se denna handling som nobel, eftersom X inte agerar egoistisk, (vi lämnar frågan om psykologisk egoism till en annan diskussion). X agerar för andras skull, för andras bästa. Men vilka är dessa andra och vilket tidsperspektiv ska vi ha när vi gör saker för "andra"? Är de "andra" Xs närmaste vänner, eller vännernas vänner eller antar X att han gör en god gärning för alla klättrare, nu och för all framtid? Samma upptäckar- och nytursglädje som X har är det också rimligt att framtida klättrare kommer att ha och det vore kanske önskvärt att lämna något åt dem, eller ska vi inte bry oss om det? Är det ett rimligt förhållningssätt att inte bry sig?
Vad tycker du?
Inlägg
13 kommentarer:
Ar inte detta ett ganska typiskt obsession fenomen? X drivs av en besathet att visa pa god vilja men det handlar om helt andra motiiv, de du vill lamna ute, psykologisk egoism;
Har vi inte sett spar av detta pa andra stallen? Klattrare borjar utveckla och sa blir dom besatt av att iordningstalla (Vardkaseberget) och tillratta lagga. Allt ar missriktad valvilja i basta fall.
Ang etik sa ar det val en bra regel att lamna sa lite skit (godispapper ar dock bra att lamna sa man vet att man ar ratt...) efter sig som mojligt. Kommer man till ett stalle som ar for svart i dag sa kanske det funkar om nagra ar. DVS alltid ratt att inte paverka.
Att gora saker som ar latta for andra pa klippor tycker jag ar en godare garning an att borra upp skit man sjalv aldrig kommer klattra forutsat att man vill oka antalet besokare och det tycks ju va svensk klattrings prio NO 1.
Inget ska va farligt och alla ska kunna vara med och leka. Som Sverig i stort.
Om X väljer att bulta något som ligger inom dennes;
- intresse
- kapacitet
att klättra så är det självklart ok.
Om X väljer att bulta något som dennes vän har visionen att se, samt har ovanstående punkter klara för sig, men saknar erfarenheten av just bultning, så är det ok.
Om X väljer att bultar en linje som någon möjligen har intresse av att klättra i en oklar framtid, så är det INTE ok. Då visionen av en linje möjligen inte går längst med bultarna, och kräver ombultning.
Då är det endast miljöförstörelse det handlar om. Samt ego som mättas av "skaparglädjen".
Is it better when almost all routes an X-man bolts up somehow get nearly the same grade - neither harder nor much easier either - almost exactly what that X-man is capable of climbing himself?
/PY
Well, Peter, that is sometime the tragic reality of X-man, or He-man. This, of anything, must qualify into the category of stolen future climbs.
Om man tagit hänsyn till allt annat som också avgör om man bör bulta, så är förstås även den egna förmågan att klättra leden en faktor.
Innan man bultat kan man väl f ö inte vara 100% säker på att klara leden, men om vi bortser från den lilla felmarginalen, så tycker jag att man kan bulta upp till gränsen av sin egen förmåga. Man kan givetvis bulta leder som är lättare också, men då är det viktigt att man inte bultar dessa extra sparsamt bara för att man själv har sån marginal på dem, att man bortser från diverse hyllfall eller liknande. Om man nu inte tycker att det är en viktig del av ledens karaktär... (oftast ganska dumt).
Genom att man bultar upp till sin maxförmåga, och även lättare leder, OCH eftersom det finns många som bultar, så känns det inte som att det blir massor av leder av en viss grad. De leder som blir - av en viss grad - blir ju som de blir, inte för att bultaren har den förmågan utan för att leden har den svårigheten. Sen kan man ju alltid önska sig att det fanns fler borrmaskinsinnehavare, men jag vet inte om det är ett jätteproblem. Att hjälpa någon som klättrar hårdare än en själv att bulta enligt dennes önskemål är väl helt OK, då hamnar väl bultarna förhoppningsvis rätt, och leden blir klättrad.
Sen kan man ju tycka att topprepsklättring är underskattad i förhållande till tätbultad sportklättring, men det är en annan diskussion.
ED. Apropå X-manproblemet så är det väl ett större problem i samband med chipping.
Intressant Mezzner, du antyder alltså att man som förstabestigare har ett ansvar för efterkommande klättrare när man sätter bultar. Men har man verkligen det? Och hur långt sträcker sig det ansvaret? Även till det juridiska området? Vilket ansvar väger tyngst, minimal åverkan eller maximal tillgänglighet (här och nu)? Och vilket ansvar har jag som efterkommande klättrare i jämförelse?
Är en led ett bevis för en nyfiken klättrares vision och drivkraft, eller är det en anläggning vars existensberättigande helt avgörs av dess popularitet?
Rent juridiskt är det nog inte så att den som sätter bultar kan åtalas för något som i framtiden händer med hans bultar.
Men det finns ju inget som hindrar att man tar det ansvaret ändå. Ungefär så som det brukar påminnas om att man tar med sig sitt eget skräp OCH sånt som andra lämnat.
Sen kanske man inte vill blir känd som en som bultar som ett arsel heller, vare sig det gäller bultarnas placering eller på annat sätt.
Hur tätt man behöver bulta osv är förstås en avvägning; jag kan tycka att man ska bulta så att man inte kan slå i just nånting om man har klippt alla bultar, och jag kan tycka att man inte ska behöva göra långa fall - men samtidigt är det väl så att det finns en attraktiv dimension i att vara en bit över senaste bulten, och är det bara höjd, och inte hyllor kan man väl tycka att det gör leden "bättre". Allt detta, samt bedömningen om det är tillåtet att bulta, om leden kan göra utan bultar osv osv, är väl förstebestigarens ansvar.
(Eller som det ibland mindre lämpligt uttrycks "Förstebestigarens rätt"...)
Det jag skriver är ju förstås bara subjektivt svammel, även om jag kanske låter som jag hade nån aning. Men till stor det så handlar väl såna här saker till största delen just om subjektiviteter.
@ Jonas.
"Är en led ett bevis för en nyfiken klättrares vision och drivkraft, eller är det en anläggning vars existensberättigande helt avgörs av dess popularitet?"
Mycket intressant frågeställning som kanske egentligen är flera. Om vi börjar med den första frågan så är det alltid inte helt klart om förstabestigaren (fb) har vare sig vision eller drivkraft :) men det är mycket svårt att kvantifiera och ställa som krav och blir helt enkelt orimligt.
Däremot är den senare frågan en av grundläggande moralisk karaktär och dessutom mycket aktuell, i alla fall i områden med många klättrare. Men fan, det är skitsvårt att bestämma sig. Eller jag ha svårt att bestämma mig. Jag har flera gånger klättrat igenvuxna halvskruttig "etablerade" leder som så lätt skulle kunna bli nästintill moderna klassiker om de fick besök av herr Piassavakvast, fröken Hilti och onkel Stålborste, men som helt enkelt aldrig görs.
Visst känns det konstigt att helt godtyckligt sätta bultar på andras leder (utan medgivande) men för att komplicera resonemanget en smula till, vilket jag älskar att göra, kan vi legitimera dessa tilltag för att minska på trycket på andra populära leder och klippor och kanske minska risken för accessproblem för att vi helt enkelt och krasst kan sprida ut belastningen vi klättrare utgör?
@ Jonas och Mezzner.
Någon typ av ansvar borde man som fb ha. Låt oss säga att i absolut ren okunskap sätter bultar av tenn (!) och en efterföljande klättrar, faller och skadar sig så känns det kanske inte helt orimligt att ställa fb till svars. Å andra sidan blir detta en mycket slippery slope som kanske leder till total ansvarsfrihet för att efterföljande vilket vore katastrofalt.
ansvarsfrihet FÖR efterföljande... inte för att...
(Jag fortsätter att slå in öppna dörrar. :-))
Om man ser till det rent tekniska, när det gäller ansvaret för den som bultar, så är det förstås så att den som bultar måste vara medveten om att det är omöjligt för efterföljande att veta att bultlängden är tillräcklig, och en del andra saker som åligger bultaren att ta ansvar för. Ansvaret är stort som jag ser det, men inte strikt juridiskt. Det ska nog till rätt extrema tilltag för att nån ska åka dit för vållande t ex. Men var och en som bultar förstår förhoppningsvis att man bultar frivilligt, och därmed också påtar sig ett ansvar frivilligt.
Som klättrare har man förstås också ett ansvar mot andra klättrare; upptäcker man dåliga bultar så åtgärdar man det på ett eller annat sätt, eller markerar den dåliga bulten på nåt sätt, eller postar på forum eller kontaktar Bultkommittéen eller närmaste klätterklubb. Inga konstigheter alls, men var och en kan säkert inse det viktiga i att bultar också är så pålitliga som de flesta förväntar sig.
Juridiken blir liksom rätt sekundär, det är kanske snarare hänsyn, moral eller folkvett det handlar om .
När det gäller förstebestigarens (bultarens) ansvar för bulten under lång tid, så är det kanske snarare så att bultaren ansvarar för att rätt material används (syrafast), och därmed så är det i praktiken så att bulten inte behöver åtgärdas p g a ålder under bultarens livstid.
Sen händer det ju att hängare lossnar osv, men det är väl alla klättrares ansvar att hålla koll på.
"Visst känns det konstigt att helt godtyckligt sätta bultar på andras leder (utan medgivande) men för att komplicera resonemanget en smula till, vilket jag älskar att göra, kan vi legitimera dessa tilltag för att minska på trycket på andra populära leder och klippor och kanske minska risken för accessproblem för att vi helt enkelt och krasst kan sprida ut belastningen vi klättrare utgör?"
Jag har förstått att ombultning utan fb medgivande ses som ett smärre brott i klätterkretsen(?). Men... om det nu är så att en led INTE klättras pga av bultarnas placering utan mossas igen och glöms bort så förstår inte jag varför det inte är legitimt att bulta om leden. Om det nu är "fina" leder vi syftar på(för att lägga till ytterligare en subjektiv dimension)så antar jag att de mossar igen för att dess huvdsakliga målgrupp anser att bultningen är undermålig.
Att sprida ut oss för att minska belastningen på populära klippor är väl en anledning god som någon men inte ska väl en "kass" bultning få förstöra en linje för all framtid oavsett ett områdes popularitet?
Om X nu bultar en blivande klassiker på ett sätt så den inte klättras så är det väl bara att acceptera att man misslyckats och vara glad att någon ger linjen den potential den förtjänar? Om så inte, förklara gärna varför för jag fattar inte grejen med dåligt bultade sportleder som inte klättras?
@ Annie
Det anses inte vara ok att bulta om en led utan förstabestigarens medgivande, det stämmer. Finns några problem dock. När förstabestigarna inte lever, vad göra? Det är alltså bara en tidsfråga innan förstabestigarprincipen(fbp) måste revideras helt och hållet.
Frågan huruvida vi ska tillåta bultning för att göra klippor och leder populära är dock ganska kontroversiellt. Visst kan man se att en led kan bli superklassiker om den ”fräschas upp” och bultas, men frågan är om den utvecklingen i sin förlängningen är önskvärd. Vart slutar det? Jag kan inte säga att jag till 100% procent försvarar fbp utan jag vill mest nyansera frågeställningen.
Man kan ju också säga att man måste göra en distinktion mellan det som kallas retrobultning och ombultning. Med retrobultning menas ofta att man bultar leder som tidigare säkrats naturligt (eller med pitonger) och ombultning av en sportled är att man helt enkelt byter ut gammalt mot nytt. Att sätta 5 bultar istället för ”ursprungliga” 4 anser jag är en ombultning och inte retrobultning och faller därför inte in i samma problemram som retrobultningen. Dåligt bultade sportleder är synd. Det är ett totalt slöseri eftersom man gjort åverkan och dessutom inte nyttjar klippan. Dubbelt så dåligt.
Skicka en kommentar