I Solvik skiner aldrig solen

Båda gångerna jag har varit där har det varit lite mulet och regnet har hängt i luften. Och bra är väl det. Man får leta länge efter en sådan kompromisslös klippkvalitet där varenda plusgrad har betydelse. När solen inte skiner är Solvik som allra bäst och faktum är till och med regn är uthärdligt på grund av att det är brant. Säsongen är kort och begränsad till svala förhållanden. Dessutom decimeras säsongen ytterligare av diverse fåglar och jägare som inte verkar ha samma intressen som klättrarna. Om jägarna sköt fåglarna skulle man kunna klättra året om men det kommer inte jag ta upp till Länsstyrelsen och Jägareförbundet.

I Stockholmsområdet får man leta efter hängivna ledklättrare, om man inte åker till avskrädeshögen Svarttjärn eller det natursköna Flaten, där vältränade boulderfenomen för en kort stund får glänsa i ledklättrandets suveräna sken.

I Solvik råder oldschoolstil, och klättrare vallfärdar. Fantastiskt!

Långa ihållande leder på svagt överhängade klippa där sann bergsteknik och fingerstyrka premieras framför bulgarisk gymnaststyrka.

Vid klippan idag var det folk (10-15 pers) från Linköping, Jönköping, Uppsala och Stockholm som kämpade sig uppför leder som Ali Baba (Sveriges bästa 6c?), Akapella (Sveriges bästa 7b+?) och ja nästan alla leder på klippan, och det är det som gör Solvik unikt. Kvalitet.

Tyvärr är flera leder chippade men faktum kvarstår ändå, lederna bjuder på bra klättring. Konstigt hade varit om man chippade en led som blev skit. Det måste vara det ultimata tecknet på en patetisk klättrare. En dåligt chippad led.

De chippade lederna lämnar dessvärre en bitter eftersmak och jag tror att några av lederna skulle kunna klättras utan de blev chippade men tyvärr är framtiden bestulen på dessa möjligheter.

Detta till trots är Solvik ett otroligt bra ställe i vacker miljö där man bjuds på varierad klättring. Leden Krigarkaninen innehar det mesta. Känslig start, heelhook, mantling, hanglande på slopers, smearing, fingrig gaston, dynamiska moves, laybacking och slutjuggar! Kan det bli bättre!?

Alldeles i närheten ligger Målstena som är ett Solvik i miniatyr, fullpepprad med inbjudande linjer. Det ser ut som om det mesta går att göra med egna säkringar så jag är lite förvånad över att det är bultat, men jag har å andra sidan inte klättrat något där än. Framtiden får utvisa om bultarna är en styggelse.

Tick tack tick tack NEJ tack...

Nuförtiden klättrar de flesta grader, inte leder. En leds popularitet och rekommendationerna som följer är en summa av ledens tillgänglighet och hur svår leden är för sin grad. Med detta följer att "Voodoo" i Skevik och "Köp och..." på Anneberg är populära leder trots att lederna kvalitativt bleknar i jämförelse med intilligande turer. Hur många bestigningar hade "Köp och..." haft om den hade varit graderad 6c+ som sig bör? Många hade kanske försökt men många hade lagt ner. För vad är en, för vissa knallhård, 6c+ att jaga? Ja, svaret är, Ingenting. Lika Ingenting som i att jaga leden om den står som 7b. Skit förblir skit.

Viktigt att tillägga: en led blir inte "fantastisk" bara för att man "tickat" den. Personbästa i grad görs oftast på leder som är lätta för sin grad och blir i och med detta gradgenombrott en upplevelse men behövs denna typ av lätta ticks som en motivator för progression. Svaret är både ja och nej. Dessa ständiga villfarelser krävs bevisligen om vi ser utveckling och framgång mätt på gradmätaren för visst är jag en bättre klättrare om jag klättrar en led med högre grad!?
Samtidigt tror jag inte att det behövs om vi faktiskt försöker se till vad leden och klättringen lär oss. Fokus bör ändras från att ticka till att lära.

Det var länge sedan jag fick frågan "var leden fin" "hur kändes det" eller "kan du rekommendera en riktigt en fin och utmanande led". Istället avhandlas dialogen genom "hörde att du gjorde en 8a...", "vet du någon lätt 7b+?", punkt. Är det här en oundviklig del av klättringens "utveckling" eller är det ett språng avsett att dö ut i framtiden? Kan vi påverka det? Jag ska i alla fall försöka.

Medan övergraderade skitleder blir populära "ticks" och utmanande lärande leder står nästintill orörda som "hidden gems" urskiljs de i mina ögon imponerande klättrarna. En av Sveriges meste klättrare Anders Granander formulerade det så bra när vi pratade om klättringen i Claret, Frankrike: "Allt är svårt. Det är totalt krig från början till slut. Det är helt fantastiskt".

Fråga dig själv om du vill klättra en svår grad eller en svår led.
Skillnaden i utmaning och inställning är enorm.

8a.nu är Skaparen

Att 8a.nu har Skapat råder det inget tvivel om men en skapelse behöver inte betyda att det är vare sig begåvat, särskilt kreativt eller av godo. Största behållningen med 8a.nu är det internationella sociala forum som gör det enkelt att debattera klättringens utveckling, avarter, prestationer, galenskaper, osv, klättersamfund ocn nationsgränser emellan. Därmed inte sagt att dessa diskussioner inte går att ha på annat forum, men 8a.nu har ändå lyckats hitta ett förenande kitt som andra forum och websidor bara vågar drömma om.

Att 8a.nu har problem att skilja på nyheter och redaktionella kommentarer är väl kanske symptomatiskt en liten redaktion med hybris och alltför ofta publiceras korkade idéer uppenbart provocerande, och lika uppenbart för att få fler besök på sidan. Men, bara för att många tittar när jag bajsar på Sergels Torg, och som sedan säger det till sina vänner, betyder det inte att jag har en bra idé och är smart.


Nu har 8a.nu publicerat en lista med "sina" uppfinningar - 8a innovations
Scorecard, airpad, årsbok och mobilfunktionen kan räknas som innovativa, resten är till största del humbug när man ser till själva innovationen. En vedertagen idé, teori eller åsikt blir inte en innovation bara för att den publiceras på nätet.

Att grader är en subjektiv bedömning och att kollektivet av dessa bedömningar ger en mer "precis" grad är inget nytt påfund. Denna publicering, som säkerligen inte heller var först är ingen innovation.

Idéerna om tävlingar är ingenting annat än uttryckta önskemål. Dessa önskemål har kommit från många håll, länge. Hur äran hamnar hos 8a.nu kan man fråga sig.

Behovspyramiden i The ABC of climbing är ett parodiskt experiment att teoretisera idéer hämtade ur en galen människas sinne.

Artikeln om dynamisk säkringsteknik är förvisso ganska bra men föga innovativ.

Hur man överhuvudtaget kan skriva "Since 8a.nu consider the GRIGRI to be the safest belaying device for sport climbing we believe these accidents to be caused by improper handling" förstår jag inte. Är inte den viktigaste parametern i en repbroms säkerhet att den är användarvänlig, alltså lätt att hantera och svår att misslyckas med? VEM SKA ANVÄNDA DEN FÖRUTOM ANVÄNDAREN!?

Som grädde på moset finns ju följande totalt schizofrena "statement":

No slash grades - Grades are not so important!
"Play" with points for motivation and ranking.

Där ranking och poängjakt kommer in kommer angelägenheten om grader in - en utveckling jag inte vill stå bakom.