Perfekt vecka i Margalef

Efter en hektisk höst och vinter med öppnandet av K2 var en vecka i Katalonien precis det jag behövde. Strålande väder och än bättre sällskap borgade för en veckas klättrande "a muerte".

Att klättra i sektorn Tenebres i Margalef är som att vara en apa i en bur. På det stora blocket brevid sitter åskådarna med fika och hejar på. Lederna är lätta att läsa eftersom man ser dem tydligt från blocket, vilket gjorde att jag lyckades göra Magic Festival och La Corva de la Felicitat onsight. Leden på bilden är Escalofrios, 7c+ och den lyckades jag göra på ett par försök.

Ingen klätterresa är fulländad utan vinprovning och är man i Priorat så måste man passa på! Här är vi i byn Cordunella de Montsant hos Baronia de Montsant, på vägen upp till Siurana. Den bästa flarran var dessertvinet Dolc D'Englora på druvan Garnatxa (Grenache) och Carignen som var björnbär och cassis i en ljuvlig kombination. Passar nog perfekt till en lagom salt mögelost med kanske just björnbärssylt eller marmelad.

Om ni har vägarna förbi så måste ni testa vinerna. De serveras alldeles för svala men man får ändå ett bra hum om hur de är. Leta efter det här huset längs vägen genom Cordunella de Montsant.

På blixtvisit i Siurana för att vila tvåfingerpocketgreppet. Jag och Johan börjar med en magnifik 7a på El Pati-sektorn som säkert är 40 meter lång med känslig toppslab, för att sedan gå till sektor L'Olla och några press på "La cara que no miente", 8a+. Det gick bra men inte tillräckligt bra tyvärr men leden finns förhoppningsvis kvar ett tag och nästa gång är jag en bättre klättrare.

Sista dagen i Margalef. Vädret är perfekt. 5 grader och moln och vi beger oss till sektor Raco de les Espadelles. Efter att ha klättrat "Viote, my friend" 7c+, på andra försöket några dagar tidigare så kunde jag inte låta bli att försöka grannleden "Telemaster" 8a. Jag föll på toppen på andra försöket och Johan Larsson var en tröstande kamrat och bra coach och övertalade mig till ytterligare ett försök, och det tackar jag Johan för. Jag gjorde leden ganska enkelt och det var en otroligt härlig känsla.

Som vanligt åker jag hemåt men den där känslan att jag skulle vilja vara borta 4 veckor till. När jag landar på Arlanda så skiner solen och vårvärmen börjar ta sitt grepp om Stockholm. I Barcelona regnar det och nu snöar det tydligen. Ännu en gång har Gud varit med oss.

Att få reda på vad någon klarade av är bara en del av det intressanta. Den andra delen är vad som inte klarades. Här kommer en sammanställning på vad jag minns att jag klättrat. ( det är lite rörigt med vad som är sektorer och vad som är leder... men ni som vet, ni vet).

De här klarade jag:

8a, Telemaster, 3e

7c+, Viote my friend, 2a

7c+, Escalofrios, 3e

7c, ? El Laboratori, 2a

7c, Magic Festival, onsight

7c, La Corva de la Felicitat, onsight

7b+, Madragora, onsight

7b, ?, Tenebres, onsight

7b, ?, Finestra, flash

7a+? El Laboratori, flash

7a, ?, El pati, flash

7a, Qué pasa neng?, flash

+ massvis lättare grejer.

De här försökte jag på:

8a+, Sargantana killer

8a+, La cara que no miente

8a, Dando Brea, Finestra

8a, Ximpleta, Espadelles

7c, ?, onsight, Finestra

7c, ?, onsight, Finestra

7b+, ?, onsight, Finestra (grepp lossnade på toppen med det lätta kvar)

7b+, ?, onsight

Gubbarna i soffan laddar med te innan klättringen. En av resans höjdpunkter är ni vi på ena sidan dalen hör en brölande Luhr som pressar sig uppför Dando Brea 8a/a+ i bar överkropp. När han klippt ankaret vrålar han så att stenarna i konglomeraten nästan trillar ur. Imponerande Johan!

Lina Asplund imponerade med att gång på gång leda 6c och ta fall som skulle skrämma de flesta.