Erik Massih är ute å drytoolar, faller i marken och en debatt blossar upp. Detta måste vara ett tecken på en alldeles för lång vinter. Debatten väcker ändå några filosofiska björnar ur idet.
Jag tycker det är fantastiskt att Erik föll i marken.
Givetvis hade det varit en oerhörd tragedi om han skadade sig men händelsen är på sätt och vis ett bevis på att Erik är suverän i sina beslut. Inga regler kan hindra honom från att vara ute och göra det han gillar att göra allra bäst. Att ta ifrån mig detta suveräna beslut gör mig och kanske Erik mer illa än en krossad fot eller bruten handled.
The Bruno show menar att mitt resonemang om risk sätts i ett annat ljus "När erfarenheten själv missbedömer säkringarnas tillförlitlighet...". Jag förstår faktiskt inte vad The Bruno show menar. Erik påstår själv att han tagit en kalkylerad risk och brustit i omdöme. Resonemanget sätts inte i ett annat ljus. Ljuset är bara starkare.
8a.nu använder mitt resonemang som om det vore representativt för "de Konservativa Bohusklättrarna" vilket jag starkt betvivlar. Mitt resonemang om risk har egentligen ingenting att göra med sport vs. trad. Den har att göra med klättring. Klättring är potentiellt livsfarligt oavsett stil den bedrivs i. Knyter du in dig fel riskerar du att dö, oavsett om du har kilar eller expresser på selen.
Att Jens Larsen buntar ihop mig med begreppet "tradklätterretoriken" är nog lika fel som det är intetsägande. Inlägget han hänvisar till har han uppenbarligen inte läst alls. Du som orkar läsa kommer att förstå.
8a's journalistiska ambitionsnivå är i paritet med Kamratposten, vilket inte betyder att 8a saknar existensberättigande. Det finns ju massvis av 8-14 åringar som läser KP.
Erik säger att han inte är sportklättrare eller tradklättrare utan helt enkelt Klättrare. Jag beundrar Erik för den Klättrare han är och jag väntar med spänning på den dagen det kommer ett bra nyhetsforum för Klättrare. Jag är lika trött på "nyhetsrapportering" som handlar uteslutande om grader som jag är trött på denna vinter. Ya basta!
Inlägg
4 kommentarer:
Word mannen, word!
/Johan
Bra talat
Jag brukar ocksa undr vad klattrarna tog vagen...
Helt enig!
/Clara
Det är ju helt galet att krossa en häl, för att inte tala om pannbenet. Det vill jag absolut inte vara med om - egentligen borde det förbjudas. Dåligt säkrad klättring likaså, därmed.
Fast mina kilar och ganska omdömesgilla överväganden måste ju vara OK, även om jag har en kamrat som tycker att det verkar för farligt, och i princip drar gränsen vid bultar. Han har förstås fel.
Det är väl just det, man vill kanske inte ha rätten att skada sig, men hur man än vrider på det så finns det en risk - stor eller liten. Och det är klättraren som måste sätta gränsen själv. Inte nån annan klättrare och inte länsstyrelsen eller arbetsmiljöverket. Så, visst vill jag också själv välja hur jag krossar mina hälar - även om jag tycker att jag drar gränsen så att risken blir tillräckligt liten. Mindre enligt vissa, större enligt andra.
Skicka en kommentar