Följande inlägg är ett svar till diskussionen på Bultkommitténs blogg. Anledningen att jag inte svarar på Ludde Hagbergs inlägg som medlem i Bultkommittén utan som klättrare medelst blogg kommer ni förstå här nedan.
Hagberg hetsar upp sig över att leden Snoopys Crack i Häggsta har blivit bultad. Eller rättare sagt att de rostiga pitongerna bytts ut mot borrbultar.
"det (är) enligt mig fullständigt vansinnigt. Att förse Snoopys med borrbult. Tydligen har toppankarna nyligen fräschats upp vilket skulle göra att det var fullt möjligt att avnjuta detta stycke klippa utan den mentala utmaningen det innebär att leda. Nu fråntas dock denna möjlighet från dom som önskar sig den typen av utmaning. Och ja, jag tycker att modern säkringsteknologi som tex små kamkilar är alternativet när pitongerna har ruttnat. Alternativt att man får soloklättra leden om den är svårsäkrad och egot absolut inte klara att man gör den på topprep"
Det är ingen skillnad på hur Snoopys crack har letts tidigare mot hur den kommer att ledas idag. Fast punkt som fast punkt. Vad är alternativet? Att ta bort pitongerna och strunta i att ersätta dessa? Visst, om möjligheten att lägga eget finns. Frågan är dock om den som bekänner denna ståndpunkt är beredd att stå fast när det blåser hårt eller när den etiska orimligheten i resonemanget biter en i röven.
Att det ska vara eller har varit en mental utmaning att leda Snoopys crack håller jag inte med om. Med eller utan pitonger. Att det skulle vara en mental utmaning att klättra med dålig utrustning måste ses som ett skämt. Att lägga en säkring vars hållfasthet är marginell eller rentav usel kan jag tycka är helt ok, det är en kalkylerad risktagning, men att klippa fasta säkringar som är dåliga är bara idioti.
"Som en utav dom få bultmotståndarna så är jag lite engagerad kan man säga."
Vad vill Hagberg egentligen? Tycker han att samtliga borrbultsplaceringar är förskräckliga ingrepp i naturen eller är det just i pitongfrågan han tycker som han tycker?
Som bultmotståndare kanske Hagberg ska bekänna färg och erkänna sina "misstag" på nyturerna i Ekholmsnäs. Och hur gick det till på the Prow, Iron hawk, Triple direct och The shield? Att göra The Zodiac utan att använda hammare är som att ge cred till cyklisten som legat i förstacyklistens vinddrag hela loppet för att sedan rycka ifrån den trötta cyklisten som gjort förarbetet. "Vinnaren" var helt beroende av den som gick före. Hur många fasta säkringar klippte ni på vägen? Om Zodiac gjordes helt på egna punkter är det en annan sak. Jag tror inte att det var så det gick till dock.
Övriga synpunkter:
Det finns så vitt jag vet inget nytt ankare på Snoopys crack. Däremot är andra leder på rampväggen försedda med bultankare.
Har du klättrat Snoopys? Har du provat att någon form av "ny teknologisk säkring" på leden? Vet du vad du pratar om?
Bultkommittén kallas nog Bultkommittén för att de byter ut gamla bultar. Voìla! Hur du värderar detta faktum är upp till dig.
Det är dessutom alltid lätt att ha åsikter om bultning om man inte är aktiv repklättrare. Bouldering måste ju givetvis vara naturetikens högborg eftersom man inte gör åverkan på naturen... eller?
Bultkommittén kallas nog Bultkommittén för att de byter ut gamla bultar. Voìla! Hur du värderar detta faktum är upp till dig.
Det är dessutom alltid lätt att ha åsikter om bultning om man inte är aktiv repklättrare. Bouldering måste ju givetvis vara naturetikens högborg eftersom man inte gör åverkan på naturen... eller?
Kliv ner från din höga häst, erkänn klättringens mångfald och var god bidra till Svensk klättring i form av bromskloss, det är verkligen det som behövs...
Inlägg
8 kommentarer:
otroligt bra skrivet och helt min åsikt i frågan!
/T
Hear hear!
Robo for president ;-)
Detta blogginlägg är kanske historia nu men...
Klickade på länken till Eklundsnäs, och såg att där fanns ett antal leder varav några signerade Hagberg.
Några av dessa var gjorda solo.
Betyder det med att man därmed inte får göra dessa i "sämre" stil?
Dvs med kilar, pitonger eller bultar som säkringar?
I så fall funderar jag lite över hur man bör tänka som förstebestigare. När jag själv gör någon enstaka nytur så ser jag väl det egna klättrandet av leden som en upplevelse som har viss betydelse - men i och med att jag rapporterar leden, så är ju syftet med detta till stor del att den ska klättras av andra. Därmed försöker jag göra leden på ett i mina ögon "vettigt" sätt. Det vettiga sättet är ju subjektivt, men det ska vara ett sätt som är vettigt inte bara för mig, och under ev mycket speciella förhållanden - utan för de allra flesta som kan klättra den graden överhuvudtaget. Kanske kommer det t o m vara någon som klättrar den graden för första gången just på den här leden.
Utifrån detta tycker jag då att jag vill lämna leden efter mig på ett sätt som innebär att den kan klättras tillfredsställande säkrad. Det ska alltså inte vara min personliga förmåga som avgör hur välsäkrad leden ska vara.
Då bleve det ju lätt så att allt som är lätt (för mig med just min förmåga), skulle kunna vara bristfälligt säkrat - eller sakna säkringsmöjligheter. Om det däremot i mina ögon är lite svårare (alltså i förhållande till just min förmåga) skulle jag kanske vilja ha någon bult - om det nu inte finns naturliga placeringar.
Om det vore så, så skulle jag alltså kunna tänka mig att sola alla lättare leder, men bulta de som är lite svårare för mig. Och därmed skulle jag beröva alla som har lägre förmåga möjligheten att klättra de leder jag gjort under min tröskel (som jag gjort solo eller bristfälligt säkrade, resp beröva alla klättrare med högra förmåga än min egen att få en "mental utmaning" på alla leder som jag valt att bulta...
I takt med att jag utvecklas personligen skulle jag dessutom flytta gränsen för vad jag tycker är rimligt för mig (som jag i praktiken gjort till rättesnöre även för andra).
Känns knasigt, och inskränkt...
Så den mentala utmaningen när man gör nyturer är kanske att försöka sätta sig in i vad som kan anses vara anständig säkringsnivå - för i stort sett alla.
Jag tycker dessutom, personligen, inte att det förhöjer kvalitén på min klättring(supplevelse),om det är uselt säkrat när jag klättrar nåt som är strax under min "tröskelnivå".
Alltså om jag klättrar en lätt led blir den inte mycket roligare, bara för att jag vet att jag regelbundet under leden riskerar markfall, eller fall i hyllor.
Och t o m om jag tyckte detta skulle det kännas förmätet att anse att alla andra borde anpassa sig till just min nivå.
Vill man sola leder för utmaningen skull så har man ju alltid den möjligheten - även om det är bultat så blir det ju solo-spännande om man vare sig har rep, sele eller karbiner...
Nåt som är värt att tänka på är ju förstås att det alltid finns klättrare som ligger på den nivå som man själv låg på en gång, och att det alltid finns klättrare som klättrar ganska mycket hårdare.
Tillhör man den extrema minoritet i världen som ligger på den allra högsta nivån, där det egentligen saknas någon som klättrar hårdare, så kan man ju ändå vara förvissad om att det kommer att finnas klättrare som klättrar hårdare i framtiden.
/Mezzner
Ursäkta de många orden, men nu får jag äntligen gå från jobbet för idag...
Tack Mezzner för (som vanligt) kloka ord och ännu en inspirerande arbetsflykt. Hur tänker då en nytursmakare?
Det finns flera skäl till varför man gör nyturer och så här sent på aftonen efter viss mängd sydafrikansk Syrah kan man givetvis tänka sig att analysera dessa.
En tänkbar uppdelning av skälen är egoism kontra altruism.
Den egoistiske nytursmakaren attraheras av pionjärskapet och att odla nybyggarandan. Denne vill lämna sitt avtryck i klätterhistorien, få sitt namn publicerat, få uttryck för kreativitet och skaparglädje eller kanske rentav ha fler leder att klättra för egen del.
Den altruistiske brinner för klättringens framåtskridande och har den breda massan i tankarna. Denne gör leder för att glädja andra klättrare och för att lederna ska kunna klättras av så många som möjligt, en slags välgörenhet som antagligen ger en varm känsla av godhet inombords.
Jag tror att de flesta nytursmakare har båda dessa personer i sig fast i olika koncentrationer.
Den utpräglade egoisten skapar mytomspunna leder, skiter i kollektivet, klättrar sin led hur han vill och ser ned på andra som inte gör den solo, med en fasttejpad skyhook eller, för all del, tar bort hans fina bultar och leder den cleant.
Fullblodsaltruisten tar ingen hänsyn till förstabestigaren, bultar de finaste kilsprickorna utan dåligt samvete, minimerar riskerna inom klättringen och gör bergen tillgängliga för såväl dagisbarn som bakfulla, bingospelande pensionärer.
Så vem fan har rätt?
Det går inte att formulera några strikta regler eller policydokument inom klättringen, förhållandena är olika för varje led och berg. Alla klättrares förväntningar, upplevelser, kunskaper och önskningar är individuella och disparata.
Jag tycker vi bör eftersträva någon form av koncensus, att lyssna på allas röster och försöka kryssa rätt mellan olika klättrares önskemål. Extremisterna må gorma och deras röster har ett värde, men det är den gyllene medelvägen som bör råda. Hur den ser ut avgörs från fall till fall och från era till era.
Bultkommittén har hittills träffat helt rätt i sina avvägningar och bör ha fett med cred för sin insiktsfulla hållning. Punkt.
Medelväg låter bra. Tråkigt, grått men bra...
Jag tycker att en av de saker man bör tänka på är att en femmaled inte ska kräva en sjuaklättrare, p g a den egentligen är dåligt säkrad.
Det faktum att det krävs en klättrare som i princip inte kan falla av den, är ett tecken på att den är felaktigt dåligt säkrad. (Sen är det ju så att jag som far inte solar, oavsett min marginal, men det är ju en helt annan sak. Kanske borde man inte heller sola om man har föräldrarna i livet...)
Att bulta vid kilsprickor är "alltid" fel som jag ser det, men säkringar som "eliminerar" markfall ska finnas, och leden ska "utformas" med tanke på klättrare som klarar dess grad utan större marginal.
/Mezzner
Kul att ni håller diskussionen levande!
Då håller jag den levande igen då...
Håller med om att man kan bb där det suttit pitong.
Om det inte går att säkra naturligt såklart.
Vilket det många gånger gör med dagens utrustning.
Tyvärr väljer nog många att sätta en xtra bb istället där man mycket väl kunde satt en perfekt alien el liknande.
Och JA, tycker att första bestigaren ska respekteras men att byta ut pitong enl ovan om det ej kan säkras på naturligt sätt måste ju vara ok utan 1a best samtycke.
Fast punkt som fast punkt/ Joakim O
Skicka en kommentar