Visar inlägg med etikett Solo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Solo. Visa alla inlägg

söndag 6 juli 2008

Nissedal

Har spenderat en underbart fin vecka i Nissedal. Stålande väder, skydd från knotten, trevligt sällskap/elever och fina leder var en bra kombination. Syftet med resan var att guida och undervisa tre långtursnybörjare så Via Lara (4-) var ett klockrent val. I slutet av veckan kom examensprovet Mot Sola (6-) som de gjorde övertygande. Visserligen fick alla följa på topprep på kruxreporna, men ändå.
För att stilla min egna klätterhunger efter en veckas guidande så var jag tvungen att frisola Via Lara, ca 400m. Löpning till insteget, bestigning och nedstigning tog under 2 timmar. Ett bra träningspass i norska fjällen. Tänk om man kunde få göra det varje morgon.

I morgon bär det av mot Bohuslän i en vecka.

tisdag 25 mars 2008

Längtan till Promised land

Trots att min förra USA-resa präglades av skräckblandad förtjusning så kan jag inte, snart ett år senare, göra annat än att längta tillbaka. En psykolog skulle nog säga att det tar ungefär så lång tid för att romantisera ett trauma, men det spelar ingen roll. Oavsett hur rädd jag bitvis var så känner jag mig nu redo att tackla nya runouts långt över vad min självbevarelsedrift egentligen tillåter. Konstigt egentligen. Trial and error släng dig i väggen.

Efter att ha bläddrat igenom ett fantastiskt nummer av Rock and Ice från 2004, "Ethics issue", så inser jag att det är få saker som lockar så mycket som fenomenalt vackra sprickor. Needles i Kalifornien är ett ställe som har sprickor och formationer av en helt annan värld. Det är också i Needles som en av världens främsta klätterprestationer har genomförts. Förutsatt att prestationen är sann.

Dave MacLeod har ju som ni säkert vet solat Darwin Dixit, 8c i Margalef. En imponerande prestation, 8c måste vara skitjobbigt, men i jämförelse med Michael Reardons on-sight soloklättring av Romantic Warrior (5-12b) 9 replängder, är det som att göra Totalvägra i Nacka Kvarn på topprep. Läs om Romantic Warrior här. Även om Michael Reardons klättring nog tangerar gränsen för vad som kan kallas en onsight så är prestationen av en helt annan dignitet. Att klättra överhängande kalksten med sportiga fysiska moves hyfsat nära marken kan vara svårt men sällan i närheten av de svårigheter man möter på granit i tekniska hörn med smears och annan galenskap.

Peter Bosma som är något av en balanskonstnär och känd för att ha en jävligt bra teknik klättrar här en 5.11b i Yosemite, och det är nog inte ofta Peter får arbeta så mycket med att klura ut moven på en led i de graderna. När man ser det här (och vet av vilken kaliber Peter är) så inser man hur små marginalerna måste vara om man solar en led i den stilen. I Reardons fall var det en siffergrad hårdare, 7 replängder upp.
Tyvärr är filmsnutten på fel ledd...

måndag 25 februari 2008

Suicid da capo

Fortsättning av Suicid stil.

Jag måste ha missförstått min gode vän. Han förstod, eller hörde åtminstone vad jag sa men kom tydligen till en helt annan slutsats. Frågan kom igen för någon dag sen, denna gång lite annorlunda formulerad. Nästan lite lirkande. Jag fick helt och hållet ändra inställning från avrådande till rådgivande. Jag rekommenderade honom att först läsa 'HTCHT' för lite handfasta onsighttips och sen gav jag några "confidence boosters", givetvis inom ramen för vad som är etiskt.
Utan att sätta någon press på honom så vore det intressant att se om det blir av. Jag har full förståelse om det inte blir så och jag ser helst att onsightförsöket uteblir. Jag minns när Figge (Fredrik Jakobsson) orerade om att han skulle onsighta Lord Hård. Något jag både ville och inte ville se. Givetvis blev det inte av. Jag vet ju tyvärr att min gode vän är av ett helt annat virke och om beslutet nu blir att göra ett försök så säger jag:
Godspeed

torsdag 21 februari 2008

Suicid stil

En god vän ringde till mig härom dagen efter att han hört om Jonas nya led i Dyvik.

"Ehh, jag funderar på om jag ska gå på leden onsight. Vad tror'u om det?"

Jag förklarade för honom att jag gärna skulle vilja umgås med honom åtminstone några år till. Han förstod vad jag menade.

måndag 11 februari 2008

Anglofil stil

Igår gjorde Jonas Paulsson sitt nytursprojekt på lilla Dyviksväggen kallad 'Little Britain'. Efter fem topprepsomgångar lyckades han samla mod nog att gå de 12 metrarna på en läckert skuren överhängande arête helt solo, säkrad med crashpads och spotters. Svårighetsgraden ligger runt 6c+. Förstabestigningen fångades på film men det mesta försvann p.g.a. ett tekniskt missöde. Det lilla som finns kvar kan du se här. Hela första repetitionen kan du se här. Mer om leden finns att läsa på Jonas blogg.