Höstvibb och kombinationer

Örnberget. Detta överhängande grustag som förvånande nog håller mer än det lovar. Liknelsen mellan Örnis och GG (Granitgrustaget) överlåter jag dock till andra ;)

Så vad är det med Örnis som lockar till återkommande besök egentligen? För mig, åtminstone, är gradregistret perfekt och efter varje dag på Örnis kommer jag hem sådan skönt sliten. Hade jag fått önska hade allt det branta varit flackare eftersom jag tycker det är ohyggligt tungt när det blir brant. Å andra sidan är det just det branta som jag borde köra på. Borde schmorde. Idag blev det inga borde'n utan ett återbesök till min sensommarnattsdröm, Papillon, runt 8a nånting.

Papillon är Siddhartas storebror kan man säga och ett alternativt utsteg. För de som klättrar i huvudstaden kan jag beskriva leden som 7b+ upp till ett vitt boulderproblem, ungefär. Och just alternativ, kombinationer och alternativens alternativ är väl kanske idag kännetecknande för Örnis. Säga vad man vill om det, men ibland så dyker de upp, just de där perfekta alternativen. Papillon är ett sådant, med 16 egna moves av klättring i absolut högsta klass på perfekt klippa med perfekt exponering.

Gårdagkvällen var ångestfylld efter att ha sett väderprognosen. Vafan vädret! Kom igen nu! Ah, skitsamma. Fram med pavan. Pffopp! Rödvinsglaset fylldes upp och smuttades moloket och regnet öste ner. Inte kunde jag tro att det skulle vara klätterbart dagen efter. Döm av förvåning när jag idag kom ut den kanske bästa temperaturen hittills i sommar/höst och snustorr klippa. Örnis, detta undantag till undantagen.

PANG! Papillon went down. Kul, men samtidigt lite sorgset. Jag vet ju av erfarenhet att suget att göra en led som jag redan gjort minskar radikalt och nu är det inget som motiverar mig att klättra denna makalösa led igen. Clara G fullständigt pulveriserade "Utan tvekan" och Luhren gjorde nån brant 8b-variant, så visst, idag gick tåget. Sändartåget.

Hög på glädje, kaffe och gojibär blickade jag vidare mot det brantare. Rikard Hedman hängde på handmördarleden "Dödligt möte", 8a, och jag bad om att få testa. Han hade perfekta sekvenser och jag stal dem allihopa nästan. Tack för dem Rikard. Tur att man inte kan upphovsrättsskydda beta. Fast det kommer väl snart 8a.nu försöka göra. De är ju först med allt tydligen. Rikard beskrev greppen som Yxan och diverse andra avskräckande namn och jag förstod vad han menade. Aj, leden gör minsann ont. Trots detta gav jag mig på leden och gjorde ett ordentligt försök och det gick faktiskt vägen. Två för mig nya 8a på en dag kändes som en bra dag. Än finns det hopp.

Örnberget har ju sett en del restaureringar på sistone och Bad Boys med dess varianter har sträckts om till någon sorts förstabestigaroriginalambitionssekvenser och att veta vilka leder som är vilka kan kännas lite krångligt. Inte ens med alla sammanlagda förare och FA's hjälp får jag ihop det. Dags för en komplett uppdatering kanske? Någon som sitter på all info och vill bidra? (UPPDATERING! Här är komplett(?) topo över väggen)

För att ytterligare röra ihop det en smula vill jag slå ett slag för Andreas Harnes variant av Nattskiftet och Dödligt möte, kallad Dödsskiftet som erbjuder 7b-klättraren ett av Örnis ballaste utsteg. Kanske är det dags att testa vilda kombos som Don't be Rei, Sator Boys, Smörorup, Underarmstvekan eller varför inte uthållighetsprovet Utan Girls?

Så nu med alla dessa varianter, kombinationer och varianter på kombinationer kanske Örnberget trots allt har fler leder än GG vilket då också måste betyda att Johan Larsson faktiskt hade rätt. Örnis är bättre än GG. Dessutom finns det sekvenser på Örnberget som, "om de hade varit boulders och legat i ett populärt boulderområde hade varit jättepopulära..." Detta kan vi säga med 99,99% säkerhet och det bästa av allt är att även 160 cm långa tjejer rent statistisk njuter mer av Örnberget än GG.

Bobowar

Nya tider.

Robo har blivit med Bobo. Jag har fått en son. Bobo. Mitt lilla hjärta. Min svåraste och bästa utmaning någonsin, och den varar förhoppningsvis resten av mitt liv. Saknar ord för att beskriva det.

Den här högst sporadiskt publicerande bloggen kommer fortsättningsvis även handla om klättring i alla dess olika former och aspekter men med större risk för att blogginläggen kommer att postas 19.30 istället för 23.30. Hur klättringen kommer att förändras när jag nu är förälder vet jag inte, förutom en sak.

Tid.

Som relativt ung man, bortskämd med min egen uppmärksamhet, har jag tidigare endast behövt tänka på mina egna nyck, vilket har gjort att kraften snarare än tiden varit bristvaran i mitt liv. Pratade med J.P härom månaden och han berättade att han sa till sitt ex när hon frågade hur länge han skulle klättra, att han skulle vara borta en halvdag. "Jaha, du är hemma efter lunch alltså?" fick han som svar. "Njae, snarare vid 18-tiden" följde han kommentaren med. 08-18 är en halv dag. 08-24 är en hel dag. Så tänker man nog som klättrade eftersom vi håller på med en ganska tidskrävande aktivitet. Å andra sidan består ju inte timmarna mellan 08 och 18 av intensivt fysisk arbete, utan snarare bilfärd, kaffepaus, lite hangdogging, kaffepaus, ett ordentligt försök, vila, lite spejande på projekt, kanske en firning och sedan 45 minuter till i bilen hem. Atlet? Näe, snarare ineffektiv motionär med stort ego och endast EN hobby i livet.

Nu finns det två i mitt liv. Bobo och Berget. Kanske möts de två en dag, kanske inte, men vad som är säkert är att min brist på tid väckt något inom mig.

Effektivitet.

Jag kan normalt spendera 5 timmar i klätterhallen och dubbelt upp på berget utan att tröttna. Alltså fysiskt blir jag utmattad men suget finns fortfarande där. Jag trivs i miljön. Nu springer jag till hallen, startar klockan, 1,5 timmar senare springer jag hem. Trött, nöjd och sugen på nästa klätterdag eller träningspass. Så har det inte varit hela tiden. Det har kommit mer nu än någonsin.

Exklusivitet.

Tiden har blivit en exklusiv vara i mitt liv och precis som i relationen mellan tillgång och efterfrågan är det knappa dyrbart. Jag har mindre tid än någonsin men har bestämt mig att bryta mönster, passa på och framförallt våga försöka.

Jag ska bli bättre än någonsin.