ReBurn 7c+

Bultarna på en led kan liksom Bibeln vara vägledande i stunder av tvekan och oklarhet. Men ibland kan bultarna på en led vara vilseledande och lura dig in på fel spår.

I veckan bytte vi kruxbulten på Frisco Kid som får utstå ofantliga mängder stryk. I brist av tid var detta den enda bulten vi bytte och tur var väl det. Två dagar senare får jag ett samtal från en kompis som säger att Burn och Frisco Kid är ombultade. Jag blir förvånad när jag får höra att bultarna inte är placerade där de gamla satt utan på helt andra ställen. Strax efteråt får jag av samma person höra att det är Johan Luhr som har bultat om leden. Det är Johan Luhr som är förstabestigare på leden och borde ha koll så vad är det som har gått snett?

Jo, de gamla bultarna gjorde att man kunde klättra lite till höger och lite till vänster vilket också har skett. Det är ingenting fel i att varje klättrare hittar sina egna sekvenser men det är inte säkert att dessa sekvenser ligger i linje med vad förstabestigaren hade tänkt sig från början. Ett sätt att "styra" klättrare in i vissa linjer/sekvenser är att placera bultarna så att dessa sekvenser blir de mest naturliga. Frisco Kid och Burn har inte varit bultade särskilt vägledande, inte om man ska göra leden som de en gång gjordes.

Nu däremot, är det annat ljud i skällan. Från och med i lördags sitter bultarna såhär:

När det kommer till graden får vi se om historien kan ge oss lite vägledning:

I Stockholmsföraren från 1989 är Burn graderad 9- (motsv 8a idag).

I Stockholmsföraren från 1992 är beskrivningen på Burn "Mycket pumpande klättring som följer den starkt överhängande arêten...". Leden är graderad 8+ (motsv 7c+ idag).

I Stockholmsföraren från 1996 är Burn graderad 8+.

I Stockholmsföraren från 2008 är Burn graderad 7c (motsv 8/8+).

Troligtvis är graden i den senaste föraren baserad på hur leden vanligtvis klättras och graden stämmer i och för sig ganska väl men det som har skett är att en leden har nedgraderats successivt samtidigt som leden har klättrats mer och mer avvikande från hur förstabestigningen gjordes.

Så hur hård är nu Burn, såsom den en gång var. Ryktet säger 7c+ och att startrörelserna är riktigt hårda. Det vi har nu är ReBurn som är en re-born av sekvenser från en svunnen tid (läses 1989).

Konsekvenserna av detta betyder att berörda 8a.nu scorecard eventuellt måste revideras eller ogiltigförklaras ( om du fortfarande använder ett förstås).

Intressant är att detta kommer att kasta ljus på vilka som gillar att klättra och vilka som gillar att ha klättrat en grad. De som gillar att klättra kommer att se detta som en fantastisk möjlighet att klättra en led de aldrig klättrat. De andra kommer att hålla fast vid att de har klättrat leden Burn och att den faktiskt var 7c (för poäng är synnerligen viktigt).

Nu ska vi avslutningsvis titta på en totalt felaktig bestigning av Frisco Kid ;)

Den inkonsekventa puritanen

Ibland blir jag förbryllad.

Särskilt när det kommer till inkonsekvens.

Något jag har svårt att begripa mig på är hur man som klättrare kan tycka att det är rätt i vissa situationer att riskera att förstöra klippan på ett sätt som antingen förstör klättringen och rörelserna eller dess estetik (hur klippan ser ut).

Att pitonger sliter mycket på sprickorna man slår in dem i verkar ha framgått med all önskvärd

tydlighet i den upplysta världen (förutom bland några få på Gotland), och tur är väl det.

Användandet av skyhooks är för de allra flesta inte särskilt vanligt och tur är väl det, annars hade vi haft skyhög skadestatistik och knappt några grepp kvar på våra leder.

Normalt används skyhooks när man aidklättrar och även inom aidklättring brukar skyhooks räknas som ganska risiga säkringar som enbart är tillför kroppsvikt, alltså inte som säkring vid eventuellt fall. Hooken är inte utformad för att hålla fall, även om det händer att de gör det. Och även om själva hooken håller så ska det mycket till för att den bit berg som man lägger den på gör det.

Placerandet av en skyhook som säkring vid klättring, liksom slingor runt små risiga flak är ett medgivande att det är ok att förstöra klippan eller att riskera att förstöra klippan. Det lustiga med det hela är att de få som lägger skyhooks som säkringar vid fribestigningar ofta hävdar strikt naturetiska ideal som spårlös färdsel. Jo jo, fint ska det va, bara det är farligt.

Om rättfärdigandet av att riskera att förstöra klippan ligger i att man i samma ögonblick utsätter sig för risk borde det i princip vara samma sak att klättra en sporttur med undermålig utrustning. Risken är ju där, liksom inverkan på klippan. Resonemanget blir emellertid absurt.

Att skyhooken KAN användas som säkring ifrågasätter jag inte och jag har i en svagt ögonblick lagt en själv vilket kändes skönt. Mindre skönt hade varit om jag fallit och förutom att slå mig dragit loss 2 kvadrat skiffer på klassikern Slipstream i Wales. Spårlös färdsel blir ett minne blott.

Att nästan vad som helst kan vara en säkring inser jag efter att ha sett Katy Whittaker på Braille Trail säkrad med ett dörrhandtag(!).

Frågan man får ställa sig dock är hur säkringarna påverkar klippan vid klättringen, vid ett fall, vid hundra fall. Idag, nästa vecka och om 50 år.

Svensk klättrare utnyttjad av brittiska klätterförbundet

Kjell - en klättrare

Kjell Stenström kom från ingenstans och har nästan blivit en institution inom klättring i Stockholm. Från att vara den där jobbiga nybörjaren som alltid ville vara med, till att vara Stockholms kanske mesta klättrare med en utvecklingskurva som många bara vågar drömma om. Men framgångarna har inte kommit helt gratis. Nästan 1000 klätterdagar, varav cirka 100 utomlands, ligger till grund för den frukt som Kjell skördar idag, vilket är en nästintill sinnessjuk mängd med tanke på att han började klättra 2006. Det är mer är vad många klättrare klättrar under en livstid.

När Kjell började klättra hamnade han snabbt i en miljö bland duktiga erfarna klättrare utan en aning om de ibland svårtolkade koder och normer som omgärdar den "fria" sporten klättring. Mer än en gång flög det ur en kommentar som inte kunde bli annat än misstolkad, men att spela safe är inte riktigt Kjells modell; en modell som verkar fungera som ett framgångsrecept om man vill bli en allsidig klättrare. Kjell har en förmåga att inte tänka i de invanda spåren utan testar hejdlöst sekvenser tills han hittat den han Tror på. Det är inte nödvändigtvis den sekvensen som är lättast men Tron kan rubba berg, som det heter. Denna tro har gjort Kjell till en heelhookekvilibrist med okonventionella lösningar.

Förutom all egen klättring bidrar Kjell otroligt mycket till andras klättring. På i stort sett två år har han blivit auktoriserad inomhusinstruktör, auktoriserad sportklätterinstruktör, accessansvarig inom Solna KK, tränare för tävlingsgruppen i Solna KK, aktiv i Bultkommittén och nu sist medlem i Säkerhetskommittén.

Vad är det här för en kille egentligen och hur orkar han?

Robowar: Hur började du klättra?

Kjell: En av mina bästa vänner hade tjatat på mig ett tag att jag borde prova på att klättra, "du är ju så liten, din kropp skulle passa bra för det". Jag hade inget att göra en dag och gled in på Klättercentret i Solna, sen dess har jag inte kunnat låta bli. Jag rökte sedan jag var 13, men första veckan med klättringen så insåg jag att jag inte ville röka utan klättra istället. Sedan dess har jag inte rökt.

R: Hur skulle du beskriva ditt framgångsrecept för att bli en bra klättrare?

K: Älska det, klättra med andra som älskar det, se motgångar som träningstillfällen.

R: Vilka är dina främsta förebilder inom klättringen och vad är det som gör att just de är förebilderna?

K: Iain Pitcairn, James Koedsawang, Chris Ellis, Simon Brismo, Robin Dahlberg, Manuel "Lito" Flo (Mallorca).

Många tror nog att det är en lista med sjukt starka klättrare, men jag tror att det är ett resultat av att dom är öppna, fina, ödmjuka människor som älskar att klättra. Jag har alltid blivit så väl bemött av alla och dom har gladeligen delat med sig av all sin kunskap, tid och energi. Dom har tagit med mig överallt och varit generösa, människor med bra karma helt enkelt.

R: Hur många klätterresor inom landet och utomlands har du varit på sedan du började klättra? Nämn vilka ställen du varit på.

K: Siurana, Mallorca tre ggr, Albarracin, Fontan 2 ggr, Ceuse, Cresciano, Arco, Kjuge några gånger, Bohus så ofta jag kan, Solvik, Örebro, Tunaberg mm.

R: Vad är det svåraste inom klättringen, det som du har störst problem med?

K: Det här dj***a vädret! Hade det varit bättre hade jag hunnit klättra mer...

Seriöst så tror jag inte jag har några problem, men det jag kan utvecklas mest på är min pinch.

R: Är du rädd när du klättrar? Isåfall, när? Hur arbetar du med den rädslan?

K: Ja. Jag är medveten om att en situation är farlig ibland, såna situationer försöker jag undvika.

Ibland är jag rädd när jag inte behöver vara rädd och då vill min resonerande sida pressa mig till att överkomma det. Fallrädsla i sig är ett jobbigt men tacksamt moment att träna bort. Det enda som funkar är att falla falla falla...

Som tur är så kommer jag in i ett mönster ibland där jag bara kan fokusera framåt och ge allt, då försvinner all rädsla och all oro.

R: Vad har du för inställning till borrbultar?

K: Dom är fantastiska, en möjlighet att klättra!

Jag ser ingen möjlighet för klättringen att existera idag utan borrbult.

R: Är det ok att bulta en gammal mixled som fallit i glömska för att göra den populär?

K: I princip nej!

Att göra en led, en sport, en livsstil populär har inget värde förutom för den som tjänar pengar på det.

Men om ett fantastiskt stycke klippa finns tillgänglig så borde den utnyttjas enligt miljöbalken Kap 3 paragraf 1

"Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning."

Det tyder jag till att om ingen annan vill ha den så vet jag en hel hög med hungriga sportklättrare som gärna tar över den.

Vi hoppas att intresset består och ser fram emot en spännande sommar och höst!

Glad efter att ha cronsightat* Megadans i Skevik

*(cruise onsight)